Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livet och fortsätta de dödas kamp . . . Men framställningen hos
Brandes tog oss kanske ännu mer än själva innehållet. Det var
något lidelsefullt och trotsigt i tonen, som rusade, och många käcka
ord och dristiga synpunkter nitade sig under läsningen fast i de
ungas sinnen och följde dem vidare, som de melodier, vilka
stundom komma för ens öra, när man vaknar, och sedan följa en
under hela dagens arbete.
Det är på grundvalen av ungdomserinringar som dessa, som
Brandes’ »Huvudströmningar» för en ung generation blivit ett av
de verk, med vilka man växt samman såsom man växt samman
med tänkare som Mill och Spencer, med historici som Taine och
Renan, med poeter som Ibsen —- alla de lärare, om vilkas arbeten
var och en, som har ärlighet nog att vidgå sin andliga gäld, yttrar
sig med en känsla av personlig tacksamhet.
Den litterära uppfostran gick i hemmet hand i hand
med den undervisning, som Oscar av sin fader fick i
bildande konst och vilken tidigt hos honom utvecklade
förmågan att se, såsom vi snart skola finna. Men också
hans sinne för tonernas konst väcktes av vad han i hemmet
fick höra där sedan yngre brodern utbildade sig till en
framstående amatör pä violin och Oscar satt flitigt vid
pianot, ehuru han snart för bristande tid alldeles upphörde
att spela. Som skolpojke fick han ofta besöka konserter
och operor; nu, liksom framdeles, intresserade honom
enbart allvarlig musik; operett kunde han aldrig tala, lika
litet som dekorationsstycken på teatern. »Dagen efter ett
sådant besök,» berättar d : r Lamm, »brukade han ofta komma
till mitt föräldrahem, steg vanligen på, iklädd överrock,
galoscher och tjocka kastorhandskar samt slog sig ned vid
pianot, där han med handskarna pä sökte giva oss en
föreställning om gårdagens överdådiga - ett uttryck som
han ofta använde program.1» Han njöt under hela sitt
1 Minnen från dessa teaterbesök skildrar Levertin i en artikel
om svenskt teaterliv i Svenska dagbladet 1897 (nu i »För och mot» i
Sami. skr.):
Kommer ni ihåg första gången ni som liten var på operan
och den första förstummade och storögda förtrollningen inför
scenen? Det brukar vara ett av barndomens starkaste minnen
åtminstone står ingenting så flammande för min hågkomst från
barnaåren, som första gången jag var på operan och såg »Troll
flöjten». Det var Arnoldson, som var den ståndaktige Tamino
och Arlberg, hans Sancho Panza, den grönklädde fågelfängaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
