Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall dikten kvittra blott uti en bur
med rösten kvävd av pjunk och onatur
och vara blind för livet, diktens källa?
Fast livets vågor stormigt gå och gå,
skall sångmön blygt blott stå och se därpå?
Nej, sanning, liv i dikten måste kvälla.
Dessa stridsrop äro emellertid icke på måfå kastade
ut i luften. Poeten vet, att han blott upprepar mäktiga
andars och genombrottsmäns maning, och han hyllar dem
entusiastiskt i tre följande sonetter — en hjälte för varje
skandinaviskt land:
Holger Drachmann.
O, skald, vars höga strängaspel förklingar
så djärvt som en Beethovensk symfoni,
jag älskar dina sångers melodi,
som trotsigt levnadsmod i hjärtat bringar.
Din sång sig käckt till himlaranden svingar,
vart hjärta tjusas av dess harmoni.
Din dikt så skön och dock på band så fri
lik örnen flyger stolt på starka vingar.
Din sång är havet lik och vilar
än lugnt, och månens sken i böljan silar
och speglar av i vågen himlens sky,
än stormigt vilt som havet självt den brusar
och våg på våg i vildsint yra rusar
och varje stjärna, varje ljuspunkt fly.
Henrik Ibsen.
Du höga skald, du stridsman för det sanna,
som städse kämpar för en bättre dag,
som vågar trotsa pedantismens lag
och icke vet på halva vägen stanna.
Du flätar tänkarns krans kring skaldens panna,
det lumpna våndas under dina slag,
och blyges för sitt egna usla jag,
men åt den ädla för du himmelsk manna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
