Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänare. Om du blott kunde komma hit, skulle allt nog reda sig,
men det är ju omöjligt (eller hur?), skriv därför snart till din
trofasta väninna.
Början av nästa kapitel ger början til! upplösningen
mycket klumpigt åstadkommen genom att Kurt, ofint
nog, visar Uddens brev för Amys fader. De lägga råd
och komma till det föga ridderliga beslutet, att vid en stor
festmiddag fresta IJddén att dricka för mycket, så han
avslöjar sig själv... När han går upp på sitt rum, finner
Kurt IJddén och Amy i samspråk och sluter av hennes
ord, att hon låtit fånga sig. Han sätter sig ner för att
skriva en litterär uppsats, »men han kom icke långt därpå,
utan föll i djupa tankar, under det han på papperet otaliga
gånger skrev: helgon, helgon, omväxlande med écrasez
1’infame, écrasez...»(!)
Patronens födelsedag är inne, och han står skinande
belåten på trappan och tar emot sina gäster. Denna
skildring är ganska rolig, och festmiddagens stämning med
tal och allt ingalunda illa attraperad:
Där kommo den lilla skelögda kyrkoherden och hans fru med
koppärren och gratulerade med citater och värdighet, där kom
patron Berggren och gratulerade med ett slag på axeln och
ett wie stehts gamla hederspascha ? ha, ha, ha, hi, hi, hi, där kom
häradsskrivaren Stjernlund med de smäktande Adonisögonen och
Pelhamslockarna och läspade: »min aimabla bror — parole
d’hon-neur om jag icke blev helt surprenerad, då jag fick höra att du
fyllde sextio år — est-ce possible?» Och så följde gratulationer i
oändlighet. Vagnar körde fram, fotsteg fälldes ned, klänningar
frasade och släpade i sanden, och man viskade på alla håll och
kanter. Omsider gingo gästerna in i den stora gammalmodiga
matsalen och rangerade sig kring borden. Ett par pigor med röda
rosetter i nackarna, som flögo kring som svansarna på
pappersdrakar, skredo fram och åter med brickor, åtföljda av en betjänt,
vars djupsinniga min å la Hamlet kunde komma betraktaren att
tro, att han grubblade på »jagets» och »icke-jagets» förhållande till
varandra, i stället för att skänka i vin. Emellertid reste sig
kyrkoherden, äskade ljud och, sedan han utstött en kromatisk skala
harklingar, började han festtalet.
»Mina damer och herrar! Länge har det varit en sed, ja man
skulle kunna säga en från den gråaste forntiden ärvd sedvänja att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
