Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han en hurtig fyr. Som ung slog han sönder fönsterrutor
och ritade gubbar i borgmästarens trappuppgång; då han
kom hem från Stockholm som utexaminerad ingenjör
skrattade han ut de nya stadspamparna, skrev några röda
artiklar i stadens tidning och lät göra sig till ordförande
i ortens arbetarförening. Och detta var mer än nog för att
anses för ett misstänkt subjekt.» 1 staden bryter en kall
vinterkväll ut en eldsvåda. Stadens sprutor äro eländiga,
skrämseln är allmän, elden griper ikring sig, nakna och
halvklädda kvinnor söka skydda sina barn, medan männen
rädda bohaget beskrivningen på allt detta är riktigt livlig.
Så kommer där en trupp arbetare under den rabulistiske
ingenjörens ledning och släcker elden. Han drar sig
tillbaka till sitt hem, jublande i sitt sinne över den goda
gärning honom förunnats göra — allt detta är som en
illustration till dikten »En trosbekännelse». Men han
sjuknar i häftig lunginflammation, och hans hälsa är för
alltid undergrävd. Levertin ger naturligtvis sitt eget
missmod i slutet av detta utkast:
Han höll knappast tillsamman och ingen hel tanke kunde
rymmas i hans hjärna. Vad var dagen annat än en kamp mot
lidanden, som förtärde honom som ormarna Lodbrok, vad var
natten annat än ett halvvaket, halvsovande tillstånd med matta,
tröstlösa tankar och med osunda, feberaktiga opiedrömmar? Allt
var hopplöst och slut. Han gitte icke leva, och dock, när han
var sjuk, klängde han sig fast vid livet som en drunknande vid
ett halmstrå, han gitte icke göra slut på det, fast han visste att
han var obotlig och ohelbar. Dö vid 22 års ålder, leva med allt
helvetets plågor. Förbi!
Av den poetiska produktionen, vilken till stor del
utgjordes av tillfällighetsvers, finnes endast litet kvar. Den
var sannolikt icke rik, lika litet som den prosaiska: ohälsa
och nedslagenhet stäckte den lust att skriva, som
otvivelaktigt fanns.
1 anteckningsboken står med skrift, som bär spår av
vaggongens skakning, en liten också i uttrycken rätt
knagglig dikt, daterad »Tunneln å järnvägen från Christiania
till Drammen 26 Juni 1881» och givande, i Snoilskys manér,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
