Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mars 1883, och oaktat han icke med synnerlig aktivitet
deltog i dess liv (på hösten 1883 uppläste han där den
första av berättelserna i »Småmynt»), var han varmt
besjälad av dess idéer, stod flere av dess ledande män nära och
hörde till samma trängre kotteri som de.
1 sitt logi vid Sysslomansgatan 16 hade Levertin till
rumsgranne råkat få Tor Hedberg, stockholmare som han,
ägnande sig åt likartade studier och en av Verdandis
stiftare. Närmast sammanförde dem dock litterära intressen;
i en liten nyårsdikt till Hedberg, vari anspelas på deras
naboskap, önskar Levertin honom »diktarkrans som frodigt
grönskar» och »novellstoff som förslår». Här grundlädes
alltså en vänskap och ett samsträvarskap, som skulle räcka
livet igenom. Till det kotteri som just antyddes och som
kallade sig R. K. (= Radikala klubben) hörde, utom
Hedberg, även Verdandis förste ordförande Karl Staaff, dess
senare ordförande i tre repriser David Bergström, dess
stiftare G. E. Didring (Andersson), K. Ljungstedt, H.
Santes-son, H. Sohlman, Kr. Settervall, vidare Axel Bergström,
S. Brandeil, G. Brakel och kanske några till. I denna
krets debatterades bland annat den nyare litteraturen ivrigt;
till långt in på nätterna talade man om Ibsen, vars
»Folke-fiende», som just utkommit 1882, väckte den största
förtjusning. Det var Ibsen, som gav den andliga
grundtonen, som lärde att taga livsuppgiften djupt allvarligt,
liksom att fjärma från sig »akkordens aand». 1 Strindberg
sågo alla den svenske mästaren, ehuru ingen av denna
krets stod i närmare personlig beröring med honom. Men
ännu icke sammanslutit sig. Denna livsyttrings början kan man
hänföra till kand. Wicksells första uppträdande, som på sin tid
gjorde så mycket buller av sig. . . Förslaget att studentkåren
skulle uttala sin sympati för den Arnoldsonska motionen förföll
visserligen, men uppväckte en ovanlig rörelse med åtföljande
debatter och broschyrer. Kåren hade blivit uppryckt ur sin dvala,
man började tänka på, att man kanske ock hade ett ord med i
laget. Studentkårens direktion hade hittills visat en okuvlig lik
giltighet för studenternas deltagande i tidens rörelser, allt intresse
sparades till minnesfesterna och tidsfördriven — av ojämförligt
större vikt är väl dock att tänka på och deltaga i det betydelsefulla
som är och skall bli, och i själva verket äro sammanslutningar
i görningen . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
