Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande eller undertryckt — koncentration, argument, som
korsas likt eggvassa värjklingor, i senare ytterst vidlyftig
monotoni, omsägningar, omsvep, parenteser, mer eller
mindre djup reflexion — och mycket bonhommie.» Han
rekommenderar dock även översättarna att mer noggrant
följa den moderna tyska litteraturen — t. ex. »två sådana
första rangs storheter som Franzos och Keller», men yrkar
likväl, apropå Ecksteins roman »Prusias», att Flauberts
»Salammbö» skall försvenskas. — Zolas »Thérése Raquin»
jämför han med andra: »en sådan vild energi, en sådan
brutal obarmhärtighet i framställningen, att man måste
vända sig till den samtida litteraturens mest upprörande
skildringar i samma väg för att hitta några jämförliga
motbilder: till Raskolnikoff eller Martin Chuzzlewit —
man måste gå tillbaka till Edgar Allan Poe för att återfinna
en stämning, så bräddad av intensiv hemskhet.» Analysens
otroliga skärpa och följdriktighet, säger han, spänner
intresset, oaktat personerna ofta äro viljelösa automater.
— Den dramatiska bearbetningen höjer sig ensam över
allt det skematiska i fransk dramatik. »Le ventre de Paris»
kallas tröttande men märklig och storartad. Levertin är
full av beundran för Zolas »underbara förmåga att återge
alla sinnesintryck» — huru tydligt än boken lägger i dagen
sin författares »lust att i oreflekterad materialism vända sig
från allt spekulativt till livets mest faktiska och reella
sidor». Mot GoncourPernas numera glömda bok »En 18—»
är han ganska sträng: han klandrar den spröda handlingen,
bisarrerierna, den outhärdliga stilen, ställd på att väcka
uppseende, »en stil som är oroligare än en sats av Chopin
och mera ojämnt hopfogad än en rapsodi av Liszt, belastad
med ord, växelvis hämtade från gat- och artistlivets
ögon-blicksspråk, växelvis från salongernas mest överdrivet
fin-nyanserade konversation». I en anmälan av
Huys-mans’ »A Rebours» kastar han en kort återblick på
dennes tidigare produktion, men uppskattar alls icke den
nämnda romanen såsom senare1, utan kallar den en epigon
1 »Diktare och drömmare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
