Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som naturligtvis hos den unga frun framkallar ett ögonblicks
förnimmelse av att det just är honom hon bort gifta sig
med, och icke med den sömnige pastorn, hon har vid sin
sida. Skissen är ett minne från färderna vid Rivieran;
den har, såsom så många av Levertins — och den unga
skolans — liknande alster icke någon upplösning, liksom
den icke har någon handling. Men stämningen, i vilken
den utmynnar, är talande nog. — Från samma tidiga år
härrör vidare en annan skiss, »Fest», i Julkvällen 1884.
Den har en psykologisk och social innebörd, som förtjänar
uppmärksamhet.
Det är en skildring av segelsällskapets fest med
illumination och fyrverkeri, målade med massor av adjektiv,
som för resten breda en stark och präktig färg över det
hela: »Raketerna knallade och smattrade, genomskärande
luften som guldglänsande eldpilar, sjödykarna morrade
och fräste i vattnet, liknande förgyllda igelkottar,
blänkfyrarna färgade hällar och vatten i bjärtaste rött och
ljusaste grönt, och bengaliska eldar brunno fram vid
stränderna, medan mörka skepnader döko upp i de brokiga
skenen som spökaktiga gastar. Men högt uppe i
skogsbackarna lyste tjärtunnornas blosslika lågor fantastiskt som
bivuakerande rödskinns lägereldar. Upplysta av massor
med kulörta lyktor, tittade villorna fram i sin gröna
infattning som Tusen och en natts skattuppfyllda feeripalatscr,
ur vilkas moriska fönster smaragderna lyste grönt,
granaterna rött, ametisterna violett och opalerna gult.» — Rå
lustfararbäten står ett ungt par; han har druckit för mycket,
han bär sig illa åt, sätter sig pä repet över räddningsbåten,
ramlar slutligen i den, hon för honom till rökrummet, där
han handlöst faller ner på en soffa. Hon är upprörd i
sitt innersta, men behärskar sig, tänker vemodigt på dagens
förlopp, huru hon bett honom vara försiktig och huru han
snäst av henne. Hennes kinder bränna, hon känner sig
förfrysa ända in i själen. Hon ser ut över havet, letande
efter »en makalöst skön, skär nyans, som hon många
gånger sett i sina drömmar ungmöförhoppningarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
