Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du stad, som i kvällen varsna jag kan,
skall du städse mig maktlös se?
Jag grubblande bävar,
tvivlar och trevar,
skall då aldrig miraklet ske
och göra av dådlösa drömmar én man? —
Nu det känns som mitt liv genom fingrarna rann.
Ur ensamhetskänslan, blandad med den glödande
längtan att njuta livets fullhet, springer även följande dikt,
betecknad som n: o 1 i serien av »Sommarnätter», utan
att den dock fått någon fortsättning:
Mol allen
på den ensamma stranden
jag stod och såg på all färg
som lik rodnande vin, på havets flöden
än glänste och brann med den yppiga glöden
från sol, som än göt över berg
vid himlaranden
sitt sken.
Ej ett larm!
Blott den dämpade takten
hos vågen, som smeksamt sig slöt
mot strandens spolade stenar, jag hörde
och vinden, som lekfullt på böljan sig rörde:
Jag den ljudlösa tystnaden njöt,
som vyssjade trakten
på arm.
Och jag såg
hur sommarnatten
steg ned uti florslätt dräkt
ifrån himmelens skyfria, blånande höga.
Hennes ungmö-gestalt stod klar för mitt öga,
jag förnam hennes andedräkts fläkt,
där på stillnade vatten
hon låg.
Då hon hann
i min famn som en bölja.
Hennes mjuka, fylliga arm
kring mitt liv som ett värmande vinddrag jag kände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
