Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men runt så stilla. Sommarvindens smek
ej löd. I dunkel luft stod månen blek
och stelnat nu som uti nordpolsnatten
allt gravens slummer sov kring dimdränkt vatten.
I kalendern Svea för 1886 (utkommen 1885) stå
Lever-tins två första dikter i denna publikation. Den ena,
»Aftonbön», år en hymn till tystnaden, mörkret och sömnen, och
man har icke svårt att, särskilt i slutet, återfinna tonfall,
vilka påminna om senare dikter:
Nu är natten kommen, och skuggorna stå
över staden så svårmodigt mörka och täta.
Lågt ligger himlen, stjärntom och grå.
Trött skimrar gassken mot gatornas väta.
Där dagens sorlande färdsel gått fram
och det slitits och släpats av strävsamma händer,
där skratten klingat i uppsluppet glam,
och förtvivlade sinnen i harm skurit tänder,
där det skrävlats om fröjden och jämmern på jord,
om skurkar och änglar, om skam och om heder,
där munnen gjort bålstora löftesord,
medan tanken brutit de dyraste eder,
där vilar nu tystnaden, tung och död
den eviga härskarn från öknen och stäppen —
han lamar all vilja, han släcker all glöd,
förstummar huldrikt orden på läppen.
Och mörkret där trevar i dunkel dräkt
— den eviga härskarn från Chaos’ tider —
från att granska frälsar han människors släkt,
och medlidsamt täcker eländet, som lider.
Och sömnen där ruvar med sluten blick
— den eviga härskarn med vallmo kring tinning.
Av nåd han oss räcker sin rusande blick,
bereder oss drömmarnas rosiga vinning.
För Er i dyrkan jag böjer mitt knä
1 som läkte mitt hjärta, när än det blödde,
I höga, barmhärtiga bröder tre,
som natts och förintelses kärlek födde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
