Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... Se blott hellenernas himmel den blå,
violen lik i sin mättade dager,
se templen, där marmorvita de stå
mot den djupa grönskan hos tätgrenig lager.
Av smyckade skaror är stadsstråten full,
och festlikt de klinga, flöjternas toner;
se hur solen strålar mot stodernas gull
och mot vecken i kvinnornas Byssos-kitoner.
Som sånger i sten stå Ättikas berg,
och cypresserna resa sig, tornhöga, ranka.
Överallt skymta anlet i sundhetens färg
och lemmar av skinande olja blanka.
Men så vaknar han ur drömmen och ser gatan igen ...
Detta är den enda omedelbara hyllning, Levertin i poetisk
form ger det Hellas, vid vilket hans första studier med
sådan kärlek bundit honom — och det är nog möjligt, att
man här kan spåra en reminiscens från Snoilskys »Gossarne
leka soldat» i hans tredje diktsamling!
I Julkvällen för 1886 står den fina natur- och
stämnings-dikten »Majdrömmar», äntligen en harmonisk, helgjuten, i
formen fyllig och vanklös dikt, som ger oss den unge Oscar
Levertin, vi helst under dess tider ville möta, och tillika,
ehuru icke fulländad och därför av honom själv icke
omtryckt (den står i »Sista dikter» i de samlade skrifterna),
ger oss den tydligaste förkänningen av den kommande
lyrikern. I sistnämnda samling publiceras också en annan
naturdikt, »Högsommar», första gången tryckt i Ny
illustrerad tidning 1886, även den saknande alla mörka biljud.
Men dessas källor ligga icke långt borta. En parallelldikt
till den sistnämnda, också kallad »Högsommar» men ej
fullbordad, har en inledning, där sommarens frodighet och
»yppiga fest» skildras; men skalden kan ej glädja sig åt den :
Ty jag vet, jag skall dö slik en högsommardag,
då med brusande tag
det sjuder av färger och sång kring mitt läger,
just en dag som den här skall i feber jag dö,
när blomstren sin finaste vällukt strö
och solen sin ljuvaste strålkraft äger.
14.
Levertin. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
