Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det känns, som livets sjudande saft på nytt genom lemmarna
flöt,
som blodet jäsande, friskt och varmt genom kropparnas ådernät
sköt,
som pupiller, som slocknat för alltid, på nytt fingo leendets glitter
och glöd,
och skugglik gestalt sin beklädnad av kött, och blev levande vit
och röd.
I minutlångt rus så vi glömma med ens var smärtas svidande sår,
all fördömelsens last, som oss pinat och tryckt under hundratals
ändlösa år.
Och läppar, som skälvt med var fibers tråd för den bittraste
ångestens skrin,
nu läska varandras brännheta törst med kyssarnas pärlande vin.
All vår kärleks lycka vi jubla på nytt — här i ständiga
skymningens bo,
lika strålande stark som den levde en gång vid stranden av vit-
skummig Po —
lika tung utav dofter i ångande mängd, lika klar utav skimrande
ljus
som en högsommardag med rosor i blom kring Riminis gavlade hus.
En kärlek så ljuv, att den lisar den själ, forkastelsens blodstårar
frätt,
som kompressens bindel smyger sig sval kring värktyngda tinningars
svett,
en kärlek så stark, att den svingar oss två från förruttnelse, äckel
och kvalm,
som vinden bär agnar mot himmelens blå från skylarnas solsvedda
halm.
Ja, välsignad var kyss som från lagvigd bädd vår trotsiga kärlek
stal,
välsignad den stund, som lyckliggjort oss med de eviga tidernas
kval.
Och du höge däruppe, som hotar all fröjd med förgängelse, pina
och död,
se, vanmäktig är nu din tuktande hand mot vår sälla och syndiga
glöd.
Och slutligen -— ännu ett stort språng — ha vi att
anteckna två judiska dikter, publicerade 1887 under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
