Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lotsen, tills hon får honom kär och svartsjuk och hotande
mot rivalen, den fine kusinen — men därvid stannar det.
1 december ingår i Ny illustrerad tidning en fantasi,
kallad »Efter anatomiska lektionen», daterad Haag (under
bröllopsresan) och anslutande sig till Rembrandts tavla.
D: r Tulp, som står inför den döde, tycker sig i hans ansikte
se ett av dem man kommer ihåg utan att veta var man mött
dem, och talar till honom om livets börda:
. . . Min stackars vän, om .du visste, hur ensam en man kan
vara även med makans kyss uppå sin panna, även med vännens
blick i sin, och om du anade, hur spillda, gångna utan mera spår
än en enslig vattendroppes på förtorkad mark, veckorna, åren gå
även för den, som tror sig ha en gärning att förrätta.
Du kände det, som om jag rånat din andel utav livets lycka!
Se på dammstrimman där. Så länge en flyktig solstråle låter den
tindra uti nyckfullt skimmer, kalla vi det lycka, men låt det än
så litet skymma på, och allt blir, vad det är — klibbande stoft,
drägg, från vilken vinets lust och härlighet fördunstat.
Som droppar, på en hårsmån lika, äro våra torftiga små män
niskoöden — alla försatta i en och samma virvel, virveln mot
den dunkla, evighetslånga dröm, som redan gripit dig, vår döda
vän, vaggande dig med suset av sin svarta vinge . . .
Requiescas in pace!
Och låt mig så, min stackars döde vän, tacka dig för denna
sista tjänst, du gjort oss levande och livet —■ — — som dock i
all sin intighet är mäktigt nog att låta döden själv giva sig
lärdomar för att dämpa krämporna och värkens plåga. Därför vilja
vi tacka, ty det är dock, bröder, detta sjukdomarnas, de svikna
förhoppningarnas och de gäckande förväntningarnas liv, som vi måste
lära oss själva och andra att bära.
Som vi se, varieras här i prosa det vemodiga ämnet
från så många dikter.
Det nästa året för oss över till planläggningen av
»Livets fiender» och förbinder således åter denna
utvecklingstid med en avgörande punkt på Levertins litterära
bana. Men därbredvid fortsättes den novellistiska
produktionen. I Ny ill. tidning offentliggjordes trenne berättelser.
»De gamla» skildrar ett föräldrapar, som gift bort sin son
och har det ensamt omkring sig (troligen ett intryck ur
verkligheten). 1 »Vid likörerna» framgrävas åter de pessi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
