Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest originella alster, kraftigt och starkt, genomströmmat
av de stora skogarnas och de blanka fjordvattnens friska
dofter, där är ursprunglighet och energi, en överlägsen,
segerviss humanism i livsuppfattning — medan
kompositionen är rent dålig, barnslig, tölpig och tendensen galen:
ingen annan tror på den, än B. B. själv och många damer,
men dessa göra det instinktmässigt av obekantskap med
livet och av allt man måste veta för att kunna döma i
saker, där icke principen — såsom i åtskilliga äldre
frun-timmerskotterier anammas som en sorts »soulagement
de coeur». -— Anmälan av »Vildanden» är av mindre
betydelse. Men Geijerstams översättning av Kr. Elsters
»Farlige folk» ger Levertin anledning att visa, huru riktigt
han uppfattade denna bok, som då varken i Norge eller
Sverige haft på långt när den framgång som senare. Det
finns knappt något verk (med undantag av »Niels Lyhne»),
säger Levertin, där dagens unga människor bättre skildrats,
och intet finns, som kärleksfullare, med en storsintare
humanism låter tidens olika livsåskådningar drabba samman.
Man måste gå till Turgenjew för att återfinna en sådan
anda av nobless och rättfärdighet, och flere av bokens
scener kunna i poetisk kraft och fin karaktäristik blott
jämföras med romanlitteraturens bästa. Ypperst i boken
är Kornelia Vik. »Ingen kvinnogestalt i de nutida
författ-tarnas stora porträttgalleri är mig kärare.» Och Levertin
tillägger med en rörelse i rösten, som låter ana att han
tänker på någon, som står honom själv mycket nära: »Och
det att tusenden före Elster gått förbi henne, utan att fästa
sig vid den bleka, stilla kvinnan, utan att förstå att hon i
all sin bräcklighet var starkare än de starka, ty hon
förmådde med sin kärlek upplösa motsatser, dem intet
mannaförstånd kunnat bilägga, detta, att så inånga före
honom sett henne över huvudet och trott, att hon var
obetydlig, därför att hon intet hade att pråla med, det,
säger jag, gör sannerligen icke Elsters triumf mindre.
Snarare tvärtom.»
Känslig och vacker är också nekrologen över J. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
