Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sä skocka sig alla dessa människor samman, som aldrig tänka annat
än i hjordar, som aldrig känna sig som individer. Och detta
pluralitetens plumpa sätt att trycka ner en meningsopposition utan skäl,
blott och bart med tyngden av sin massa, säger än i dag de mest
tragiska ord om mänsklighetens tanklöshet, hyckleri och forblindelse.
Och det tarvas väl, att man många gånger upprepar sitt »Eppur
si muove» för att icke vid åsyn av slikt drabbas av en snyftande
misströstan.
Men försöken då att se neutralt! Strindberg icke patriot?
Man, som är stockholmare i varje tum, som skildrat sitt lands
liv och människor bättre och innerligare än någon annan. Han,
som skrivit »Svenska folket», som, hur förfelad eljest i mycket,
likväl vittnar just om hans kärlek till torvan. Han, som skrivit
mot judarna av idel missförstådd hypersvenskhet. Och nu polemiken
i hans senare arbeten — om vi skulle tänka litet på den? Varför
skriver han icke idyller —• ty I måsten erkänna att han också
kan det bättre än någon annan nu levande svensk man —? Varför
smickrar han er icke, i stället för att försöka meddela er en ny
livsuppfattning, som strider mot era kära ideal och — lika kära
fördomar? Det är därför — och nu skall du göra stora ögon —
därför att han är patriot . . .
. . . Jag har verkligen hört, att det lär finnas böcker, som
predika osedlighet — må de då stå sitt kast inför mot dem stiftade
lagparagrafer. Men i den litteratur, jag läser och det här är
fråga om, känner jag intet sådant arbete . . . Eller vilket skulle det
vara? Zolas »Nana», Goncourt’ernas »La fille Elisa» eller
Maupas-sants »Bel-Ami»? Å nej, kära läsare, jag har för höga tankar om
din omdömesförmåga för att kunna tänka mig, att du skulle anse
sådana litterära storbragder, så darrande av febrilt liv, så skälvande
av livsvärme, så på höjden av artistiskt konstnärskap, kunna hysa
några kopplaravsikter mot sedligheten. Nej, saken är den, att ett
verkligt konstverk aldrig skadat någons moral. Det är sederna,
som giva ekon i litteraturen, icke tvärtom. Correggios Leda har
aldrig fördärvat någons dygd, och de pudrade markiserna och deras
sköna »aux talons rouges», förverkligade i sina »petites maisons»
inga osedlighetsidéer från Crebillon jeune, men det är den
spirituelle romanförfattaren, som utspionerat sina samtida och berättat
oss deras skandalkrönika. Och det böra vi vara honom tacksamma
för, ty till kulturhistorien höra lika väl skuggor som dagrar, och
det är åtminstone en halv sanning i Merimées berömda uttryck,
att han ville giva hela Thucydides för en sida av Aspasia . . .
Men ännu kostligare är det att se folk skaka på huvudet över
att författarna icke längre moralisera sina personer. Ty det finns
verkligen ännu många läsare, som vilja, att Flaubert t. ex., när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
