- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
235

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till. Och förvånad och nyfiken blickar ni in i ett par ögon, liksom
för att kasta en blick in i den tillstängda själ, till vilken ni icke
äger begripandets nyckel. — Men när nu konst just är den ena
människans bekännelse för den andra, kan ni förstå, hur kortsynt
och orättfärdigt det är, detta rop mot envar som känner och ut
trycker sig annorlunda än stora mängden: »du är onaturlig»!

Det finns författare, som hava de breda lagrens känslor, som
tänka och uttrycka sig som de många runt om — och de bliva
med rätta publikens bortskämda skötebarn. Och det finns andra,
egendomliga och sensibla, som måste vända sig till en vida mindre
läsekrets. Men bådas verksamhet är lika berättigad. David Copper
f ield utesluter icke Germinie Lacerteux. De småländska lant
junkarnas bondska rolighetsminister är lika litet kompetent att
döma över en eterisk och subtil lyrik, som den, som föredrager ett
Rörstrandsfat framför ett fat påte tendre, är kompetent att bedöma
keramik. För att ett land skall få rik, personlig och omväxlande
litteratur, fordras att — så väl vad som gäller uppfattning som
framställning — man erkänner temperamentets rätt att praktisera
den gamla goda maximen: Cæsar supra grammaticam.

*



Ni vet, vad man kan se mycket och olikartat i en reflexions
spegel? Det är vårmiddagarna med solglans över husens grå väggar,
lyktglas, som tindra, en luft, som är liksom impregnerad av glitt
rande ljusatomer, skimrande seldon, finborstade höga hattar och
damernas mjuka, blonda hårflätor, vilka ens fingrar längta efter
att få smeka . . . Men det är också de tunga novemberkvällarna,
då gaslågorna lysa förgråtna i hörnen, då den lytta tiggerskan
får ett mera pinande uttryck av svält och armod än eljest i sitt
bleka ansikte, och lastens sminkade kinder skymta i den grå
dimman. Och man blir så tungsint till mods, där man sitter i sin
trevna, behagliga rumvärme och blickar ut i aftontöcknet. Men
är det spegelns fel, att den icke alltid visar sol och glättighet?

Litteraturen är människornas stora reflexionsspegel, den
avtecknar hela det levande livet, de glada minerna som de sorgsna,
men, om väderleken är mulen, om det är åska i luften, är det icke
spegeln man får anklaga, därför att dagern är grå och människornas
hjässor tyckas böjda utav ve . . . I

I denna apologi för de unga finnes det, som man ser,
ingenting doktrinärt. Levertin försvarar friheten att känna
och tänka för dess egen skull. Så länge han lyftes av den
entusiasm, som låg i detta, och så länge den unga skolans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free