Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa samtal i någon mån påverkades, kan väl vara fallet,
men i de stora dragen hade han den färdig: den var
radikal och i religiöst avseende fullkomligt fri från all
dogmatism nu som förut och efteråt. 1 Verdandilivet deltog
han icke mycket numera, då föreningen förlorat sin
litterära karaktär och blivit alltmer politisk.
Heidenstam sände honom vid denna tid manuskriptet
till »Endymion», som han nedskrivit under en vistelse i
Davos på vintern. Med anledning av denna bok uttalar sig
Levertin för första gången gentemot den nyförvärvade
vännen om dennes glädjeevangelium och därmed också på
sätt och vis om sin estetiska ståndpunkt i förhållande till
det fördömande av gråväderslitteraturen, som Heidenstam
proklamerar i företalet till »Endymion». Vi finna, att
Lever-tin försvarar en motsatt teori, sin gamla — ehuru icke
med ensidighet, ej heller med större energi — och i fråga
om glädjens ensamrätt som stoff för litteraturen är hela
hans åskådning, understödd av nyss upplevda erfarenheter,
naturligtvis fullständigt motsatt vännens.
Särskilt om företalet, som han redan tidigare på vintern
läst, skriver Levertin, att saken ju i grunden är en tvist
om påvens skägg och beroende av temperament: »några
kunna måla sol och andra skuggor, det är ju smaksak. Vad
en solig högsommardag är grann, men vad en disig
oktoberdag med sin dimma och sitt trötta, litet hängsjuka
vemod är ljuv! Man får välja, tycker jag. Men rätt kan
du ha, att man ett grand överdrivit det gråa, men så är
också livet här hemma så trist, monotont och grått.»
Senare, när han genomläst hela manuskriptet, säger han :
»Du kan förstå, att jag är förtjust i hela den deskriptiva
delen av boken. Din prosa är ju nästan klassisk, så fast
och säker, kanske blott en smula för litet dallrande för en
febril människa som jag. Jag är säker på, att en sådan
skildring, som den av första dagen i Damaskus kommer att
bliva en antologi-bit, när det gäller att giva utdrag ur de
stycken, som äro non plus ultra från 1880-talet. Däremot
övertyga mig icke dina personer så starkt, och rent orätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
