Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munchen och Lindau, och de första dagarna av oktober
började Levertin sin länga vistelse på kurorten.
Vid tjugusju år hade han avslutat ett helt skede av
sitt liv. Det hade rymt mycken glädje och sorg, mycken
inre oro och mycken rastlös verksamhet.
Döden, som tidigt kastat sin skugga över hans väg,
hade trätt inom hans dörrar och skövlat den härd han
byggt för sin framtids lycka. Ensamhetskänslan, spirande
inom honom allt ifrån barndomen, famnade honom nu i
hela sitt mörker, och åt tvivlet, också det rotat djupt i
hans själ, hade livserfarenheten givit den rikaste näring.
För en sak hade han varit entusiastisk: tidens nya idéer
och deras inträde i skönlitteraturen. Med själ och hjärta
hade han slutit sig till det »unga Sverige», dit både hans
frihetskänsla och hans pessimism dragit honom, och
teoretiskt och praktiskt hade han framstått såsom en av de
främsta i dess led. Men det fanns hos honom alltför
mycken dyrkan både för tider som svunnit hän och för
världar som hans dröm byggt upp, för att han i längden
skulle kunna nöjas med den rena verklighetsdiktningen,
isynnerhet sådan den företräddes av riktningens starkast
utpräglade representanter i Sverige. Redan nu kallar han
sig, som vi sett, i ett brev »mystiker». Hans smärtfulla
livsintryck fördjupa visserligen hans pessimism, men vidga
också hans fantasi: »mitt öra», säger han i en dikt, »sen dess
har ständigt genom tingens lopp — ett sällsamt välljudseko
kunnat höra ifrån ett okänt solens, sångens land».
Hans i grunden romantiska sinne har redan tidigt
tilltalats av sådant, som står i ren opposition mot
partivännernas teorier. Han är sålunda väl förberedd att låta
den andra sidan i sitt väsen få överhand och omskapa hans
teoretiska betraktelsesätt. Och när han då, vid en tidpunkt
av starkt uppdriven och vibrerande känslighet, möter en
kraftig ande, som visar honom vägen till trakter, dit hans
längtan i hemlighet trått, låter han, värmd av vänskap och
beundran, sig lätt föras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
