Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och håller av honom. Jag skall fritt låta honom utstaka
nya banor för framtidens vitterhet, blott begärande för mig själv
att fä säga mitt simpla ord i fred, oberoende av tidsstämningar
och annat.
. . . Lev alltid väl och sätt ryggen till. Jag gör som häxan i
Maebeth — profeterar att du skall lyckas och bli Than of Cawdor —
hälsa alla de goda och gamla från deras och din trogne Oscar.
Det kan hava sitt intresse att här genast läsa ett
annat brev, daterat sex veckor senare, till samme adressat.
Den vänliga tonen är densamma, men omdömena om både
personer och ting helt andra. Skillnaden är slående. Brevet,
som för övrigt ger en ypperlig bild av sin författares
och hans väns samvaro i Davos, begynner med ett tack för
att Qeijerstam besöker Levertins föräldrar i Stockholm
och fortsätter med en kritik av hans nyss utkomna be-
rättelser :
Vad din bok beträffar, är Snövinter väl det präktigaste . . .
den har en fläkt av stor ödslighet, som griper. Heidenstam är
också mycket intagen i den. Min kärlek till Sista resan står
kvar —• den är så kraftigt och på samma gång så fint gjord som
Maupassants godaste novellbitar. De andra håller jag mindre av,
men Pelle med ögat har ett par ypperliga ställen, blott en
smula mer humör 1
. . . Julen brukade alltid i forna, lyckligare dagar också
vara en kär sammanlevnadens tid för oss båda, kanske du aldrig
rätt känt, med vilken verklig känsla av lycka jag kom ner från
böckerna och Uppsala och fick råka dig, språka litteratur med dig,
diskutera, flanera under fritiden runt om i det vintriga, kvällslysta
Stockholm, dit jag just nu gärna skulle vilja trippa av.
Här är nu skarp vinter, och du skulle se Verner och mig
promenera i snön, han med en kort kavaj, damasker, enorma vinter
pälskuskhandskar — lik en postillon de Longjumeau med sina långa
ben, och jag i pälsmössa och skinnkrage över mina angripna axlar,
stora engelska sportvantar och blå konserver för ögonen — det
är ett par, värt att utställas. För övrigt är mitt samliv med honom
min egentliga glädje här i Davos. Som du kanske hört av mitt brev
till Tosse, är jag rysligt förtjust i honom, både människan och
författaren, om man på gammalmodigt vis skulle skilja en poet
i två hälfter. Vi komma utmärkt bra överens, han och jag, och
om jag också skämtar med honom ibland, är jag i själ och
hjärta hans ödmjuka beundrare, som är imponerad av hans sinnes
friskhet, den klassiska och geniala tusch, med vilken han rör vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
