Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla sina motiv. Vänta blott på hans nästa bok •— det blir något
märkvärdigt fyllt med fantasi som en verklig renässansbok, omöjlig
att rubricera — och rikt och överskummande. Just vad man längtar
efter; jag åtminstone börjar känna allt större leda vid
vardags-litteraturen vare sig i Björnsonska eller fru Edgrenska former.
Gud, vad stora B. B. sist förekom mig olidlig1, det var rent
1700-tal, encyklopedism och detta föraktliga skoj med vetenskap,
medicinlärda och bröståkommor. Vad tycker du om fru Edgrens E n
b r ö d k a k a — det är höjdpunkten i fråga om sanning jag läst
(n. b. sanning i dess påtagliga mening, bourgeois utan all den
mystik, som dock är livets basis), men det är också realismens cul
de sac, vart kan man vidare komma. Detta går åt helvete, d. v. s.
slutar med en verklighetsplatthet lika stor som 1850—60 talets
svenska romanförfattare. — Nästan detsamma gäller fru Kowalewsky,
tycker jag; hennes bok är ju blott en memoar, etnografi,
resebeskrivning, men konst, dikt, jag kan ej finna det. — Dock nog
om allt detta. Du ser, i vilken riktning Heidenstams och mina
resonnemanger gå — vi äro i dessa frågor tämligen ense (ej i fråga
om »det grå», lidandet etc.).
Till slut skildrar Levertin det trista livet i sanatoriet,
med de ständiga påminnelserna om döden: »Man blir
förhärdad och vänjer sig att betrakta det hela som en tämligen
misslyckad fars — ett för övrigt ganska juste
betraktelsesätt.»
Det livsmod, som — oberoende av den sista
reflexionen — andas i detta brev, har dock endast
småningom vuxit. Kort efter Heidenstams ankomst skriver
Levertin ännu: »han är ung, full av kraft och liv, och jag
känner mig vid hans sida som en gammal, utbränd herre,
som har sin framtid bakom sig och ej vågar hoppas verka
varken hit eller dit. Heidenstam tycker också att jag är
sa gammal. Tomt och grått är alltihop.»2
Men under de sex veckorna hade en stor
förändring-inträffat, också rent kroppsligt. Vid sin ankomst fann
1 Det är tydligen fråga om »Paa Guds Veje».
2 Brev till fröken Hulda Levertin. — Till H. Schiick skriver
han senare: »Jag hade ingen aning om, att jag var så genomgående
utsliten och maktlös, som det visade sig, när jag kom hit. . .
Lyckligtvis har jag Verner v. Heidenstam här, som är den behagligaste
umgängeskamrat man kan önska sig, full av ungdomligt liv och
originalitet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
