Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den.» Under ett nytt kort sammanträffande, dels i Davos,
dels i Ragaz, då Levertin är på väg till Meran, bliva de i
tillfälle att fortsätta samtalet om det outtömliga ämnet,
och när de skilts, skriver Levertin från Meran, helt uppfylld
av sitt nya program:
Vägen mellan Ragaz och Innsbruck är härlig, jag satt under
tiden och föraktade Garborg. Aldrig har jag haft så livligt för
mig, att naturalismen redan går i barndom! Vilken skillnad mellan
människor (författare)! Somliga kunna förmå sig till att riktigt
fördjupa sig i lumperier, misére, grändluft och vardagspladder,
medan vi blott vilja giva blomman, doften, parfymen av människo
livet! fag drömmer om att giva en djupt anlagd varelses rikaste
stunder av dröm och lidelse på hundra koncentrerade sidor — och
där kan Garborg (som ju är ett geni i alla fall till skillnad från
din stackars medelmåttiga brevskrivare) till följd av den realistiska
spetälskan hålla på att i över 400 tättryckta sidor giva ett innehålls
tomt livs alla fadaiser1. Då skulle man verkligen ha tron att »la
perle est dedans».
Den 11 april åter några personliga rader från Meran,
där han haft besök av anförvanter från Stockholm:
Närvaron av mina släktingar bereder mig dagliga smärtor
eller fröjder genom det dödas återuppståndelse i mitt minne —
smärtor och fröjder — jag blir allt mer subjektivt övertygad om
sanningen i min tes om dessa sakers sammanhang — det enda
i livet som är något bevänt med är patos och sinnesrörelse — och
tvekan är den stora ärkefienden, som småningom dödar all lust att
leva! Det är den egentliga lilla filosofi, jag kunnat destillera ut
av min levnad . . .
. . . Det märks att jag är en Stockholmsk rännstensunge, ty jag
tänker med vemod på Drottninggatan och Gustaf Adolfs torg —
summa summarum, jag längtar hem och ändock har jag plågats
mest därhemma och mött mest imbeciller där — men det är intet
skäl emot, ty plåga är ännu något, som hänger hop med glädje, och
imbeciller hindra ingens lycka — tvärtom, de äro roliga bifigurer,
och när man är mycket lycklig, blir man imbecil själv.
Berätta mig, ädle skald, om Pepitas skiftande öden,
om hon blir prisad i stan eller nerskälld och klådd,
flickan förtjänar beröm, hon är barn av förakt och av kärlek. . .
1 Det är tydligen fråga om »Mandfolk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
