Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magazin fiir die Litteratur des In- und Auslandes en filippik,
som Levertin i ett brev behandlade ined överlägsen
ringaktning för dess plumphets skull. Heidenstam skildras där
som en »orientalisk» lyriker utan betydelse, och Levertin
själv, som förut varit »excentrisk medlem av unga Sverige»,
har nu blivit en »pedantisk akademidocent». Pepita var
en tarvlig blandning av lyrik och inskränkthet, Strindberg
vederfors ingen rättvisa o. s. v.1
Något rumor väckte således denna lilla bok i alla
fall, om också det icke skulle bli teorierna, utan själva
diktningen, som ledde litteraturen in på de nya vägarna.
Levertin hade nog rätt i att betrakta »Pepitas bröllop»
som ett estetiskt kåseri, och ingenting var lättare än att taga
det hela »en bagatelle», såsom ett par kritiker gjorde.
Begreppet» lillnaturalism», mot vilken hela anfallet riktades,
var så sorgfälligt avgränsat, att det verkligen icke tycktes
bliva annat än det platta, talanglösa, som förföljdes — helt
annorlunda starkt verkade »skomakarrealismen» i
»Renässans».2 Det blev framför allt den sociala tendensen, men
den hade ju själva Geijerstam farit mycket illa med i sina
föredrag, särskilt apropå fru Agrell. Det blev
»gråväders-stämningen» — men »Vallfarts- och vandringsår» hade ju
redan väckt entusiasm. Det skulle vara en attack mot en
riktning — och där får själva Zola lovord, Georg och
Edvard Brandes ställas utom kategori, Kielland och Strind-
1 Das Magazin 31 maj 1890. Några citat: »Denna ragu av
saftig lyrik och boktorr banal lärdom har ingen’ tilldragande smak . . .
Den ’lilla naturalism’, förf. vilja infånga och strypa, kilar som en
råtta mellan deras ben.» De stå kyliga gentemot Strindberg, i vars
produktion dock tidens olika riktningar skarpt koncentreras; de
göra ej front mot den kvinnliga indignationslitteraturen.
Kompositionen av boken är sökt, »recensionen» av »Pepitas bröllop»
innehåller mer verkningslös karikatyr än verklig kvickhet. Blott när
hr Heidenstams lyriska gemyt då och då bryter fram som ett friskt
källsprång ur denna torra mark, har man en behållning.
Broschyren förtjänar mindre uppmärksamhet för sitt innehåll än för sin
tendens. .
2 J. Landqvist har i sin essay över Heidenstam med rätta
påpekat, att i »Pepitas bröllop» skärpan var betydligt mindre än i
»Renässans».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
