Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad han säger om sin germanism. Han upprepar det till
Hedberg: »aldrig har jag känt mig mer german än vid
läsningen av den». Och i samma brev säger han, att han
i Davos umgås med idel fransmän och »anses höra till
’tyskhatarna’ — vilket ej är fallet». Den stora hänförelsen
för fransmännen, som tidigare fyllde honom så helt, har
betydligt svalnat. Samtidigt finna vi också, huru
svenskheten hos Levertin blir alltmer medveten.
I ett par brev berör han sitt intryck av »Hedda Gabler»,
som varit hans »egentliga julglädje», och han beundrar ånyo
»den gamle häxmästaren» och den demoniska spänningen
över Hedda. Han skriver till Hedberg om den och annan
litteratur:
Den kan varken jämföras med »Vildanden» eller
»Rosmers-holm», ens tillnärmelsevis, men ändock, var finner man mer
konstnärlighet, mer spänning, mer och djupare tag i människonaturen!
Och så förstår jag så väl Hedda — det är dock en ny figur hos
Ibsen —• den av trötthet och uttråkad livsleda grymma kvinnan,
som tillintetgör andra och sig själv blott för att få omväxling,
för att få en retelse, som livet icke längre kan bjuda på. Vad
jag förstår den kvinnan väl, och hur hon drager mig med sitt
tunna hår och sin kalla blick, fantasins kraftlösa Messalina, själv
halvt bourgeois och satt i en krets av puttelkrämare — helt säkert
är hon en av Ibsens bästa mixturer, och han har ändock gjort de
starkaste blandningarna som väl litteraturen äger — efter
generationen Hugo-Musset-Kleist! Men skönhetssinne (i klassisk mening)
har han ej för två vitten, intet av allt det som gör en människa
älskvärd, småleende, skälmaktighet, fin medkänsla och förfinat
laisser-aller — nej, en sann norrman han också i botten,
uppkomling, okultiverad och moralist!... Men nog därom. Eljes har
jag blott läst en sak, som intresserat mig, ett sagospel av en ung
belgare Maurice Maeterlinck: La Princesse Maleine,
ett präktigt stycke, fullt av en oändlig fantastisk kraft med
Shake-speareska drag — och utan en skymt av nittonhundratalets
problem-grå himmel1. . . Eljes arbetar jag här med engelska poeter, Matthew
Arnold och Robert Browning — den sista oerhört svår att begripa,
men jag har knogat igenom superba saker av honom! De moderna
engelska poeterna trivs jag med — de äro de enda, som riktigt
1 Till Heidenstam skriver han om samma bok: »något sådant
som jag alltid drömt om att göra, men väl aldrig kommer att förmå,
fulldyvlad av modern smörja som jag är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
