Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkligt från Sverige (jag antar du ej sett det, annars hade du
bestämt skrivit därom) — det första verket efter
Heidenstamsk-Levertinsk estetik — jag menar fröken Lagerlöfs i tidningen Idun
prisbelönta novell Ur Gösta Berlings saga. Du vet, att
jag ej har lätt att intressera mig för svenska saker — och allra
minst för damnoveller, prisbelönta i gottköpstidningar. Men detta
verk är verkligen högst märkligt — det är den sällsammaste brygd
av gott och ont jag sett —■ reminiscenser och fraser ur den sämsta
av alla litteraturer — sensationslitteraturen å la Herman Bjursten
-och sidor, som äro beundransvärda av fantastisk kraft och
liv. Du kommer kanske att tycka ännu mer om saken än jag,
ehuru du väl också kommer att stötas tillbaka av formlöshet,
ojämnhet, brist på konstnärlighet (och många misslyckade
hyper-boliska och naiva ting), men sådana saker som en omdiktning av
nya testamentet i form av en berättelse för ett barn eller slutbiten
om ett liktåg och döden äro så storslagna och glänsande, att jag
önskar jag hade gjort dem. Det är den stora legendstilen träffad
där — jag stackare är för blaserad som vi alla, för mycket upptagen
av modernt liv — sista datnmoderna ha alltid en trollkraft för mig —
men där sitter hon, fröken Lagerlöf, som är en liten skolmamsell,
en liten en, som aldrig varit utom Sveriges landamären, men som
levat ensam och har hela en glömd och undangömd provinsmystik
i sig. Jag kunde skriva mer därom, är nyfiken på ditt utslag (ibland
är jag rädd, att det kanske är fånigt och det kanske är orden och
gamma! Fredrika-Bremer-demoniskhet som tar mig däri, men jag
tror det ej). Skriv vad du tycker!1
I slutet av detta brev klagar Levertin, att han är led vid
Davos och längtar bort. Den sista veckan av mars reser
han i själva verket till franska Schweiz. Därmed var hans
vistelse vid bröstkurorten för alltid ändad. Oaktat alla de
pessimistiska utgjutelser om hans hälsa, varav breven från
denna senare sejour äro fyllda, hade han säkert den
grundliga Davoskuren att tacka för, att det hot, som under hela
hans ungdom legat över hans liv, nu var fjärmat.
1 Heidenstams svar föranleder sedermera Levertin att uttrycka
sin glädje över att de tänkte på samma sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
