Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kollega i Apollo, och som jag litet ville njuta en skymt av
din succes (och du kunde också till sist bliva trött på att se
våra namn så hopkopplade?). Men så beslöt jag göra som
jag tänkt. Hela L. F. är ju skriven med en uppriktighet,
som man endast har i sådan sinnesstämning, som jag hade
större delen av den tid jag nedskrev boken — delvis under
intrycket av överstånden smärta, delvis i kamp mot sjukdom
(första tiden i Davos) och halvt rädd, att boken aldrig
skulle bliva färdig. Då beslöt jag också, att denna bok om
mitt livs fiender skulle tillägnas den som blivit mitt livs vän
i ordets vidsträcktaste mening, en vän, som verkligen givit
mig livslust och produktionslust igen. Så må nu mobben
ropa, att Oscar Levertin vill klättra upp på V. v. H. Jag
är glad att dedikationen står där och bevittnar till Ragnarök
hur mycket jag håller av dig.» Han tillägger om boken
själv: »Den lever och faller som lyrik, och jag mokerar mig
över alla fel i psykiatriskt hänseende — det är lyrik över
kärlek, död, hat och fördragsamhet, ingenting annat!»
Kritiken var i allmänhet mycket välvillig, utom
naturligtvis C. D. W: s, vilken Levertin själv riktigt
karaktäriserar i det han säger, att den är »ytterst otidig» och »rolig»
och att han »skojar, för övrigt både kvickt och lustigt, med
hela ämnet, förebrår mig brist på allvar, allt med hans vanliga
malice och färdighet i insinuationer — han har framställt
boken som en stridsskrift, och det syntes mig illa gjort, ty
han kan ej undgå att hava märkt dess försonliga, opartiska
tendens». Belåten var Levertin med Stockholms dagblads
recension (av Per Staaff), som innehöll många vackra epitet,
och Karl Warburgs i Handelstidningen, där bokens innersta
mening verkligen uttrycktes på ett sätt, som fullt
sammanföll med författarens egen. »Det är en elegi i prosa, en
helt igenom vemodig, smärtfylld skildring av en fin naturs
själslidanden... en bok av djup poesi, ädel i stämning och
konstnärlig form, som likväl kräver en icke ringa fond av
mottaglighet hos läsaren... en bok för litterära finsmakare,
som äga förmåga att njuta stämningens skönhet, stilens
konst och psykologins skärpa.» Motståndarens, den reak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
