Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berömmes »En gammal nyårsvisa» såsom synnerligt vacker
enkel, sinnrik och stämningsfull, »Kristi stidsmän» är
rätt intressant, den fjärde av »Skrivarens visor» i sitt slag
förträfflig: »där finnes andakt, het sinnlighet och grymhet
i innerligt förbund» — det är verkligen något av »förhäxad
brygd från flagellanternas och kättarbålens tid». Verkligt
vacker är »Monica» i sitt tunga svårmod, »Mardi-gras» och
»Stockholms-idyll» utmärka sig för en mjuk diktion och
stämning; men det bästa i samlingen är ändå »På judiska
kyrkogården i Prag»: »det är sorg och lidelse i detta stycke,
det är enkelt och gripande, ingen deklamation, intet
esteti-serande såsom i flere andra av författarens stycken.» Denna
dikt avtryckes i sin helhet.
Levertins brev till red. Hellberg är icke bevarat, men
enligt vad mottagaren erinrar sig, innehöll det just det av
Levertin själv citerade uttrycket om yrkesavunden, vilken
enligt L. gjorde Lröding oskickad till domare; han förstod
också, att hans diktning ej kunde finna någon genklang
hos den, som sökte poesin i »träskodans på landsvägen»,
och han förebrådde Hellberg att icke själv ha skrivit
recensionen.
Liksom Levertin ångrade detta brev, så ångrade också
Lröding snart efteråt vad han skrivit. Härom uttalar han
sig vidpass en månad efter händelsen i ett brev till en
anförvant. Efter att hava framhållit, huru högt han lärt sig
skatta enkelheten i Goethes lyrik och hur den syntes honom
förena »natur, lidelse, naivitet, konst, ädelsinne och
djupsinne», fortsätter Lröding:
Min beundran för det enkla pch naturliga har emellertid för
icke längesedan spelat mig ett spratt. Som du kanske sett har
Oscar Levertin gett ut en diktsamling, vilken höjts till skyarna av
hela pressen. Själv skrev jag med flit min recension, innan jag
läst någon annans, emedan jag ville vara fri från påverkan. Jag
tyckte att herr L. var en verklig begåvning (kanske av hög rang
t. o. m.), men på samma gång tyckte jag, att det var det
gruvligaste i onatur jag läst. Det var mig omöjligt att uttala någon
beundran och jag sade ut vad jag tänkte. Herr L. blev emellertid
sårad och skrev ett hätskt brev till Maur. Hellberg, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
