Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»klart tankeliv är icke liktydigt med grunt; oklart betyder
icke djupt... de djupaste själstillstånd, de mest invecklade
’känslovärden’ kunna av en stor skald uttryckas i den
klaraste form». Han bekämpar också Levertins förkärlek för
»invecklad orkestrering och rik kontrapunkt» i verskonsten
och över huvud hans uppfattning om den enkla folkdiktens
lägre rang vid sidan av den invecklade konstdikten.
Uppsatsen är allvarlig och saklig; polemiken berör en viktig
principfråga, just den som sist nämndes.1
Såsom redan i annat sammanhang omtalats, tog också
Fröding till orda i denna sak, vilken ju var hans egen.
Hovsamt fast litet ironiskt säger han i artikeln om
»Fred-rek på Ransätt»2: »Hr Oscar Levertin har med rätta
beklagat sig över allt det myckna bondoväsen, som på sista
tiden uppstått inom vårt lands litteratur och på dess
sång-tribuner. Det är icke så alldeles nödvändigt att skriva
om brännvinsrus och träskodans, menar hr Levertin, man
kan även skriva om opium, prinsar och docenter, vilka också
höra tili ’folketk Detta är alldeles sant...» Dessutom,
säger Fröding, kan bonddikten bli ett jollrigt och osant
härmningsförsök... Dahlgrens efterföljare beakta också
alltför litet, att folklivet ej mer är detsamma som förr och
måste skildras annorlunda än förr; »även författaren till
’Varmlåndska låtar’ samt ’Råggler å paschaser’ har i det
fallet gjort sig skyldig till synder som han ångrar. Men
om en visdiktare,» slutar Fröding, »kan få fatt på de nya
tonerna och takterna, de nya karaktärsdragen i det
omskapade folklivet och därav bilda en ny litteratur, så torde
även denna mycket väl kunna hålla sig uppe vid sidan av
prins- och docentpoesin... Det behövs bas och alt så väl
som sopran och tenor i den svenska poesins körsång. Att
tysta ned hela stämmor eller enskilda röster... är att
stympa klangens rikedom och mångfald. Endast de falskt
ljudande tonerna må icke tålas.»
1 Vid omtryckningen av uppsatsen i »Diktare och drömmare»
har Levertin uteslutit några enstaka fraser, men knappast något
väsentligt.
2 Nu i »Efterskörd» II, s. 82 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
