Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ostracism, farligare för konsten än all annan. För egen ringa
del skall intet tal om vänkritik hindra mig från att så
»uttrycksfullt» som jag förmår tolka min beundran för det, som synes mig
beundransvärt i ett konstverk, även om det diktats eller målats
av en vän eller en bekant, och jag kan blott beklaga dem, som i ett
dy likt öppet och hänfört uttalande ej se annat än reklammakeri
eller en litterär »klackörs» meningslösa och skadliga applåder.
Slutligen må nämnas en av de sista artiklarna för året,
»En blick på den svenska skönlitteraturens utveckling under
Oscar II :s regering» (17 december); i korthet redogör
Le-vertin för de märkliga litterära skiftena inom denna
tidrymd, dröjande vid efter-romantiken under dess början,
vid realismens uppkomst och Strindberg såsom dess
förgrundsfigur, karaktäriserande tre skalder som varit med
om periodens alla skiften, Snoilsky, Wirsén och Rydberg,
ägnande minnets ord åt dem som tystnat och försvunnit,
fru Anne-Charlotte Edgren-Leffler och Victoria
Benedicts-son.
* * *
Emellertid blev frågan om utsikterna för akademisk
befordran under hösten 1897 allt mer brännande. C. R.
Nyblom hade tagit avsked, Schiick skulle efterträda honom i
Uppsala, och Lund blev ledigt. Men även på ett annat håll
yppade sig möjligheter. Karl Warburg i Göteborg var
nämligen vid samma tid starkt betänkt på att lämna sin
professur vid Göteborgs Högskola och flytta över till
Stockholm. Till en början beslöt han sig i alla fall blott för en
längre tjänstledighet och erbjöd Levertin vikariatet såsom
en eventuell merit; men denne antog icke, emedan han
ivrigt höll på med att skriva om »franska klassicitetens
måleri».1 Det blir alltså Lund, som närmast hålles i sikte,
och Levertin har ingen annan ästundan än att få så lång
specimenstid som möjligt, emedan hans »konsthistoriska
verk går snigelgången ... det har också en alltför stor plan,
men nu har jag så levat mig in i den, att jag ogärna ville
1 Brev till Warburg. Det som. citeras strax efteråt, är taget
ur ett brev till Schiick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
