Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolor, om vilka här varit fråga, begynte några av hans
närmaste vänner tänka på ett radikalt medel att hålla honom
kvar i Stockholm. Tidigare hade framkastats förslag att
förstärka den Rydbergska professurens fond så, att platsen
kunde besättas omedelbart. Men dels var det för Oscar
Levertins vänner ett varmt önskningsmål, att han skulle återgå
till det fack, litteraturhistorien, där hans förmåga tycktes
dem komma till sin fullaste rätt, dels hade det för en av
dessa vänner länge hägrat som ett kärt önskningsmål, att
en gäng skänka en professur i litteraturhistoria till
Stockholms högskola. Tiden var nu inne, och på hösten
förklarade bokförläggare K. O. Bonnier och hans fru, att de för
att bibehålla Levertin vid Högskolan för detta nämnda
ändamål ville donera 100,000 kronor. Då en annan nära vän till
Levertin, bankdirektör Ernest Thiel, samtidigt förband sig
att tillskjuta 25,000 kronor med 5,000 årligen i fem års tid,
var således en årslön av 5,000 kronor för professuren
garanterad. Såsom villkor utfästes naturligtvis, att Levertin
kallades till platsen.
Den 9 februari 1899 föredrogs inför Högskolans
styrelse en skrift av vice häradshövding Karl Staaff, däri på
nägra personers vägnar, vilka önskade förbliva okända,
penningarna överlämnades. Ehuru donatorerna, hette det,
ansett att till första innehavare av den nya professuren
borde kallas docenten Oscar Levertin, hade de dock ej velat
göra detta till villkor, utan inhämtat utlåtande av
professorerna Nyblom och Schiick, vilka dessutom med sig
adjungerat professor Warburg. Dessa hade i ett bifogat aktstycke
icke blott förklarat Levertin fullt kompetent för tjänsten utan
ansett honom ock »i kunskaper och litteraturhistorisk
begåvning vara den bäst kvalificerade av dem, som kunna
tänkas att vid platsens besättande öriska komma i åtanke».
Styrelsen finner emellertid § 13 i Högskolans stadgar icke
förutse ett dylikt tillvägagående och föreslår därför
jämlikt § 34 i samma stadgar lärarrådet, Kungl.
Vetenskapsakademin och Stockholms stadsfullmäktige att antaga
ett tillägg till förstnämnda paragraf, varigenom hindret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
