Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Italien.
Litterära strider. — »Dikter».
Det år, 1899, som för Oscar Levertin skulle
medföra så många förändringar, begynte med en stor sorg.
Den 23 januari avled plötsligt hans fader, två dagar efter
det han i familje- och vänkretsen vid full hälsa firat sin
sjuttioårsdag. Sonen greps djupt av denna förlust: vi veta
ju, vilken tillgivenhet, vilken tacksamhet och kärlek han
hyste för den gamle; vi veta, vad denne varit för hans
första utveckling och huru han ända till det sista följde
med alla sonens förehavanden — dedikationen av boken
om Lafrensen är härpå ett vackert bevis. Oscar skriver
i ett brev om sin »smärtsamma och svårfattliga förlust»:
»Min fars död har gripit mig mycket djupt. Han fanns död
i sin säng — han hade somnat in lugnt och stilla, troligen
utan att ens vakna i dödsminuten. Helt visst, det var vad
man kallar en lycklig död. — Ännu dagen innan hade vi
resonerat som vanligt — med broderligt intresse följde
han mitt arbete och särskilt den kulturhistoriska bok jag
nu skriver har han givit mig oräkneliga råd och
upplysningar för. Som vanligt ser man först när det är för
sent vad en människa kan betyda för en ; och jag saknar
den gamle så oändligt.» — »Själv har jag,» säger han
senare, »ej haft så svårt att övervinna något som min fars
död.»
1 maj vigdes Levertin vid änkefru Ebba Mesterton, av
en tysk familj von Redlich, dock född och uppfödd i
Stockholm, där hennes fader var tysk generalkonsul. Hon hade
lärt personligen känna honom, av vars skaldskap hon länge
varit djupt anslagen, genom hans föreläsningar, och rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
