Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den till två tredjedelar otryckta saker. Det är dels en hel
rad äldre små dikter (’kårnlyrik’ heter det i estetiken), som
jag ej publicerat förut, på grund av att de stodo stämningar
och händelser så nära. Nu måste de ut, innan jag är helt
gråhårig och ej längre kan anständigtvis vara lyriker av
det slaget. Dessutom ingår där en rad nya saker, skrivna i
sommar. Verner (von Heidenstam) har gått igenom den och
förklarat sitt välbehag. Men annorlunda än mina gamla
äro de nog... dock, koloriten i mina ungdomsvers synes
mig höra ungdomen till, utom att den nu så mycket
imiterats, att den plågar mig själv. Så har jag försökt mig i
en enklare, snävare form. Förlåt det långa talet om min
versbok. Men den ligger mig helt annorlunda om hjärtat
än annat, som jag producerar. Gud vet, om det ej blir
den sista versboken jag giver ut. Prosa är vardag och vers
är helg, och helgen blir allt sällsyntare med åren.» — I
ett följande brev säger han ytterligare: »Ja, den här
samlingen är mitt hjärtas barn — och det är knappast en enda
dikt tillkommen för att jag ville skriva vers i allmänhet.
Nästan alla hava de en liten psykologisk historia bakom
sig.» Dessa ord låta oss förstå, varför kritikens stränghet
var Levertin dubbelt svår att bära. 1
1 en bland de sympatiska recensionerna av boken, av
d:r Sven Söderman i Stockholms dagblad, heter det på
tal om språkbehandlingen: »En dylik vårdslöshet är farlig,
ty intet är lättare för en litterär vedersakare, än att
tillintetgöra även ett betydande diktverk, om därvid häfta
några svårare formfel.» Denna förträffliga sats skulle
komma att i rikt mått finna sin tillämpning på Levertins
nya dikter. Söderman själv behandlade den formella sidan
helt kort, men tillika mycket allvarligt. Men på samma
gång har han de högsta ord av erkännande för dikterna,
som han finner i jämförelse med de föregående »besitta
mer tankedjup, mer ro och mer plastisk klarhet, och den
dikteriska skruden är lika praktfull som någonsin». Mest
»fulländad» i poetisk idé och konstnärlig form av samlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
