Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han en »förvånande enkelhet» i dikter som
»Moder-spraket», »Dödsdansen», »Det torra brödet». Sången
oscillerar mellan estetisk njutning och dödskänslor,
koloriten är bjärt, det hela vanställt genom ett maner, som
hämtats från Swinburne. Kristliga ämnen borde Levertin
ej vidröra. »Det är naturligtvis fruktlöst inlägga protest
mot de outhärdliga rimsluten.»
Göteborgs aftonblad hade en synnerligt förmånlig,
av om jag ej misstar mig — ungdomlig entusiasm buren
recension, undertecknad O. F. K., och i Politiken skrev
Edvard Brandes, som vanligt fint och förstående.
Om sin boks mottagande skriver Levertin till mig
bl. a.: »Särskilt hava herrar recensenter hängt upp sig på
språkbehandlingen. Jag nekar ej att här riktats
anmärkningar mot mig, som kunna hava sitt berättigande, och jag
beklagar, att jag ej lät någon grammaticus genomgå dem.
Saken är den, att man i lyriska dikter — åtminstone är det
fallet med mig — så förälskar sig i en sorts inre melodi,
att man kan bliva döv för språkuttryckets rent yttre och
mekaniska korrekthet. Alla illvilliga granskare hava hängt
sig fast vid dylika enstaka uttryck, av vilka de flesta på
ett ögonblick kunnat bortretuscheras — och så sökt sabla
ned dikterna. Dels har detta skett på grund av
akademistriden, som gjort de konservativa tidningarna
programrasande, dels av ’gamla vänner’, d. v. s. fiender... I det
hela taget har denna decemberkampanj dock så till vida
varit nedslående, som den visar, vilken ringa aktning ’folket
i Nifelhem’ egentligen ägnar sin dikt och dess
representanter. Det har regnat anonyma brev och gemena notiser
över mig med anledning av Tolstoj-adressen, för vilken
jag fått bära hundhuvudet... Dock, nu är det ju redan
1902 och bäst att skriva av 1901 års både fröjder och
ledsamheter. Förlåt att jag på äkta poetmaner så mycket
talat om mig själv och mina vers’ öden.»
Levertins poetiska stil skall i ett annat sammanhang
utförligt behandlas. Men här må blott nämnas, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
