Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hurusom akademins hela förfaringssätt under de sista
tiderna varit en konsekvent strävan mot boskillnad mellan
henne och litteraturen.
I början av september blev den långa utrikesresan,
september—december, av.1 Jag skall citera vad Levertin
själv i ett brev, skrivet på nyårsdagen 1904, därom
förtäljer: »Resan var skön — jag var i Bruxelles, Lille och
Rouen, som voro rätt tråkiga, om man undantager museet
i Lille och domen i Rouen, Amiens, som var förtjusande, 16
dar i Paris, några dar i Nancy, fem veckor i Florens, ett par
dar i Venedig, 14 i Wien och så Dresden och Berlin.
Museerna togo naturligtvis brorslotten av tiden. Den
olycksalige Callot, som jag måste så mycket hålla på, lät mig
ej så mycket som jag ville studera konst i allmänhet. Dock
gjorde jag mitt bästa för att studera bådadera. Florens
smakade denna gång förtjusande — när man ej hann till
Rom. I Wien hade jag mycket trevligt genom min
över-sättarinna, som satt mig i rapport med en hop älskvärda
människor2... Vad Callot angår, har jag nu sett de flesta
handteckningar, som gå under hans namn och skall
närmast skriva några smärre studier rörande dem, som jag
hoppas få in i utländska konsttidskrifter. I Florens
hittade min fru och jag åtskilligt i arkivet ja, det var
egentligen hon som hade lycka med sig och fann Callot
i åtskilliga gamla mediceiska räkenskapsböcker.» Resan
iiade emellertid också ånyo berört Nancy, ävensom
Tour-nai i Belgien (vilket skildrades i ett ypperligt brev till
Svenska dagbladet), Colmar och Strassburg.
1 Till vikarie vid Högskolan hade Levertin lyckats erhålla
prof. Warburg.
2 Levertins tyska översättarinna var fröken Marie Franzos,
som med ett aldrig svikande intresse och stor talang gjort pro
paganda för honom bland den tyska publiken. Om Wien skriver
han för övrigt till Lleidenstam, att det var så olikt Florens, »som
en oformlig tysk potatis är olik en sirlig och klassisk oliv». »Den
enda riktigt bekanta av oss,» tillägger han, »är Ellen Key.»
-Levertin omtalade såsom en särskilt märkvärdig episod, att han
blivit presenterad för en av Wiens förnämsta aristokratiska skön
heter, införd i hennes loge under en teaterföreställning och avund
samt och undrande bekikad av publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
