Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gang höll de två föredragen om Dante och enskilt blev
föremål för mycken hyllning. I Helsingfors gick det på
samma sått. De fyra föreläsningarna hade samlat fulla
hus till universitetets solennitetssal, publiken var särdeles
sympatisk och pressen gjorde sitt bästa; Konstnärsgillet
höll en fest, tidskriften Euterpe en annan, enskilda
tillställningar avlöste varandra, och många varma ord sades, vilka
voro ägnade att visa Levertin huru mycket lästa och
uppskattade hans böcker voro i Finland, men också gåvo ett
eko av den sympati hans fina, försynta väsen, sådant det
visade sig både i och utom katedern, väckt. Efter att
också hava föreläst i Borgå, återvände Levertin till
Sverige »med hjärtat fyllt», som han skriver. »Hur det är, gör
det en gott att känna, att ens arbete — det är ju, när man
blir äldre, i själva verket det enda säkra man äger —
gjort någon glädje och nytta. Jag kände mig verkligen mer
tacksam än jag kunde uttrycka över den genklang, som
mina gamla böcker vunnit.» Till Tor Hedberg skriver
han om samma resa: »Det lyckades väl och riktigt trevligt,
alla människor voro mer än hyggliga och roligt att se deras
konst, intressant att få ett självupplevat intryck av deras
förhållanden.» En vacker artikel om Edelfelts nyss
färdigblivna väggmålningar i solennitetssalen bevarade i
Svenska dagbladets spalter minnet av Levertins Finlandsbesök.
♦ * ❖
»Jag är mer ensam än någon tror,» lyda
tacksägelsebrevets sista ord. Och detta tema varieras ofta under våren.
»Jag längtar just nu så ut,» heter det i april. »Här är grått
och djävligt med falska små vårhimlar emellanåt»... »Jag
behöver gärna tala med en vän. Jag är ensam som på en
obebodd ö i fråga om vänner och kamrater... För egen
del har jag denna vinter hunnit ovanligt litet. Mitt urverk
börjar att draga sig och gå betänkligt efter.» Han säger
att det är »vårglädje» och dålig hälsa som göra honom
hypokondrisk. Men det ligger nog djupare. Hans skygga
känslighet hade gjort honom allt mer tillbakadragen i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
