Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållande till människor, om vilkas sympatier han var
tveksam, och särskilda brytningar inom kretsar, som stodo
honom nära, hade gripit honom starkt. Någon nedsättning
i arbetsförmågan kunde dock ingen skönja, som visste
huru Levertin fortfarande låg i med Linnéstudierna. Och i
Svenska dagbladet skriver han efter vanan tämligen
regelbundet — om ock med några uppehåll under årets första
månader — sina recensioner, däribland om Sven Lidman
(vars »Primavera» han i brev flera gånger berör), Siwertz,
Ekelund och Melsted (vars »Kvinnoöden» han i ett brev
betecknar såsom »vådligt knogig att skriva om
talangfull och dålig!») samt Ossian-Nilsson, vars drama
»Byzan-tiner» han behandlar mycket strängt. Tidigare hade han, i
huvudsak sympatiskt och sakrikt påpekande felen,
recenserat denne författares »Masker» och »Hedningar», och
även åt de amerikanska breven (i samma volym som
»By-zantiner») hade han givit sitt erkännande. Dock, den unge
skalden blev mycket vred över vad han nu fick höra samt
offentliggjorde i Qöteborgsbladet Ny tid 18 mars en
artikel, vilken skulle vara en karaktäristik av Levertin som
kritiker, men i själva verket bevisar föga; en parallell med
Wirsén och beskyllning för likgiltighet i sociala frågor
utgöra de viktigaste argumenten.1
Om Heidenstams »Folke Filby ter» offentliggör Levertin
också en lång och vacker artikel i april. Han hade gärna sett
1 Det heter bl. a.: »O. L:s skeptiskt-älskvärda livsåskådning
med dess färgning av ibland litet chargerad sensualism kan icke
ge rätt åt andra åskådnings- eller individskiftningar . . . Han är en
dogmatiker med ytterst ringa fantasi. Icke ett ögonblick förmår han
gå upp i eller intressera sig för andra synpunkter än hans egna.
Det är visst icke C. D. W., som är ensam om att blanda in etik
i estetiken — enda skillnaden mellan »den gamla
akademin» och »den nya» är den etiska grundvalens olikhet... Hr
L:s absoluta likgiltighet i politiska ting är ju ett led i hans
åskådning. Hans indignation kan icke väckas av så efemära ting
som politiska och sociala lägen, s. k. samhällsorättvisor o. d. För
att ruska upp en rättrogen litterär skeptiker ur hans letargi behövs
det ett sådant hårresande och jättelikt ont som — Svenska akademin,
eller en sådan tyrann som — C. D. W. Men när det gäller
detta onda, då hjälpa heller inga filosofiskt kalmerande medel,
då skakas den skeptiska peruken i ett vredesmod, som är både
mänskligt och underhållande. Då tittar Don Quijote fram även ur
en trygg och leende Sancho . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
