Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. 1). W. i smaken.1 Ty recensenten desavouerades av
denne på det grundligaste i samma tidning ett stycke in
på nyåret. »Även med risk att stå tämligen ensam,» skriver
Wirsén, »anser jag det vara en plikt att, i motsats till det
okritiska lovprisandet av hr Levertins senaste produkt,
uttala en bestämd gensaga mot det svamlande och i grunden
opoetiska i detta diktalster, som i stilen lider av unken
och sjuklig sensualism samt i språkligt avseende är mycket
omoget.» Ett referat, där olika dikter få sina attribut
(»själv-bespeglande koketteri», »mycket banal» o. s. v.), vill bevisa
detta omdömes sanning, och detsamma upprepas än en
gång: dikten är oklar och artificiell; ingenting kommer
från hjärtat; sinnligheten har ett sjukligt drag; ingen verklig
skald har denna stil; själva kontrasten mellan tungsint
visdom och naturfrisk glättighet är ej oäven, men utförandet
är tillkonstlat. »Med pukor och trumpeter har visserligen
diktverkets förträfflighet förkunnats, och detta gör väl, att
många utan vidare tro på detsamma; men envar, som
någon gång i djupet av sitt hjärta känt vad verklig poesi
är, låter ej reklamen imponera på sig.»
Även den som varit överseende nog att betrakta allt
vad C. D. W. förut sagt om Oscar Levertins alstring,
såsom flutet blott ur hans litterära övertygelse, kan icke
dölja för sig att denna anmälan, särskilt dess sista ord.
talar lika mycket om obehärskad illvilja som om brist
på förstående.
Framgången med »Salomo och Morolf» betydde icke
blott, att Levertin såsom lyriker återerövrat sin ställning
1 »En ny diktbok av O. L. är alltid ett litterärt evenemang.
I vår samtida svenska litteratur har denne mångsidigt begåvade
forskare och skald redan länge haft sitt givna hedersrum, och hans
själfulla lyrik hör till det i formellt hänseende elegantaste, som
skrivits på vårt språk. Den Levertinska versens sirligt spunna
vävnad, dess rusande doft av rökelse och myrrha, dess mörka
grundton av svårmod och trånad ha förskaffat den talrika vänner och
beundrare, på samma gång som den bildat skola bland den yngre
skaldegenerationen». . . »ett ståtligt diktverk, om vars livsfilosofi,
självkaraktäristik och tidsfärg det kan tvistas, men vilket i sig
inrymmer en rik fond av lyrisk skönhet, parad med den
Levertinska versens — om man bortser från en od annan knagglighet
— smidiga elegans och sångbara rytmer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
