Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop tänderna och begynna igen. Tack och lev väl, kära
min Verner. Din egen gamla Oscar.»1
* * *
Föresatsen att arbeta var icke svår att genomföra, ty
intet annat än fysisk maktlöshet kunde hindra Oscar
Lever-tin att, när han ville, rikta alla sina tankar på sitt arbete
och låta sig därav gripas fullständigt. Under de följande
veckorna befann han sig ock i den livligaste verksamhet.
Han läste oerhört, mest naturfilosofi, och i hans tankar
byggdes det ena kapitlet efter det andra upp för det,
som han alltmer begynte betrakta som sitt livs storverk
och pa vars framgång han blev allt säkrare. Och vad som
nu formades färdigt därav, kunde med rätta giva honom en
stolt tillförsikt. Kanske har han i själva verket aldrig skrivit
någonting så fulländat, som detta första kapitel,
»Stenbro-hult», där han i en stil, vars knapphet han icke förr nått,
i mäktiga drag tecknar det stora svenska snillets genesis
ur svenska anor och ur svensk mark, sammansmältande
natur och mänskolynne till en tjusande bild. Sådant gav
måttet för vad han nu förmådde, och icke minst
beundransvärd är denna överlägsna ämnets behärskning och denna
inspirerade inlevelse i Linnés hela väsen därför, att här
dock fanns så oändligt mycket, som var så motsatt
Lever-tins eget — vi må blott tänka på hans outvecklade sinne
för allt som hade något att göra med naturen och över
huvud det konkreta! Men nu tycktes han kommen till en
punkt, där åt alla håll sträckte sig vägar som lockade
hans kunskapshåg och hans skaparlust, och intet hinder
1 Efter Oscar Levertins död erhöll Heidenstam av hans broder
ett brev, vilket Oscar skrivit i juli 1902, då han skulle undergå
en operation och då han tänkte sig möjligheten av en olycklig
utgång. Där stod bland annat: »Tack för allt. Du vet att jag
hållit av dig mer än jag någonsin tillstått och (oläsligt ord) och
beständigt — och det är ju huvudsaken — åtminstone för mig.
’Den jag älskar, älskar jag ändock.’ Tack! Utan dig hade jag
kanske aldrig funnit min rätta stig, så anspråkslös den varit, och
du hänger innerligast samman med mina lyckligaste år!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
