Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uro alls icke franska; snarast påminna de om nordiska
realisters, särskilt Strindbergs, stilistiska förfarande i
liknande fall.
Alltnog, den Levertin som presenterar sig för oss i
dessa första offentliggjorda prosastycken, är den historiskt,
litterärt och konstnärligt intresserade, litet kräsne, litet
sökte skribenten, den skeptiske och gärna åt trista
betraktelser hängivne iakttagaren, och sist stilisten, som älskar
färg över språket, men lätt förirrar sig i labyrinten av dess
syntax.
De två novellerna i samlingen stå högre.
En vårstämning och en höststämning, medvetet ställda
mot varandra, båda samlade i var sin unga flickgestalt.
»Anemoner» vill vara en liten studie över hur
kärleks-längtan brusar i det unga kvinnosinnet under eggelsen av
söderns häftigt frambrytande vår. Stämningen är känd,
och motsatsen mot den nordiska våren får den skickligt
att ytterligare stärkas. Helt säkert är det egna
förnimmelser Levertin här skildrat, och transponeringen gör, att
ett visst teoretiskt drag åter kommer fram. Det hela mynnar
ut i en stämning, icke i en handling, såsom den realistiska
novellettens vana ju var: Kielland synes närmast vara
mönstret, men Levertin är innerligare. Stilen är ledig och
märkbart enkel, men förråder då och då brist på gehör,
och en danism som »disputats» är betecknande. — 1 »När
platanerna lövas av» sveper sig den dystra höststämningen
kring ett innehåll, nästan alltför tragiskt för att bäras av
den flyktiga skissens form: den unga flickan är förlovad
med den lungsiktige unge mannen, hon väntar att bli mor,
yppar det för den blivande svärmodern, som konventionellt
fördömer de unga, sonen yrkar på omedelbar vigsel, trots
sin svåra sjukdom — och det hela slutar utan något slut.
Men i den starka känslighet, ofta nästan lidelsefulla
intensitet, varmed novellen är skriven, förnimmer man att dess
allvarstanke är ingiven av sjukdomen och den omgivning
författaren lever i. Lika lätt ser man vad som i greppet
pä innehållet icke är äkta och vad som i den för övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
