- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
62

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dunkla vatten». Ännu mognare synes mig »En dröm»,
dar skalden tänker sig som »en av dessa gubbar som
Rembrandts etsnål tecknat dem» och således för första
gängen begagnat ett konstverks innehåll — jag kan icke
säga, huruvida han tänkt på någon bestämd teckning —
för att uttrycka sin poetiska ide. Bilden av den trötte
gubben vid synagogans vägg gives mycket åskådligt och
i uttrycket är en viss realism: »nödens skabb»,
»bettlar-foten brun av träck» — någon gång faller ett ord, som
ej passar rätt i stilen: »lidelsens sterila kamp». Kanske
har man att läsa ut en personlig bekännelse ur raderna
om Jehovah: det brinner ej någon bön på den plågade
gamles läppar och ej en suck om lindring, ty »vi talat
ut — en ringa vinning mig årens långa böner räckt». Döden
mötes nu ej som njutning, blott med oförfärat och stolt
mod, men »utan hopp» — det är en manligare och
omedel-barare ton än i de andra sammanhörande dikterna.

Den tredje av dem, »Sömnens slott», är full av romantik
och musik. Här tager Levertins diktion plötsligt en
strålande flykt:

Bland susande pilar står sömnens slott
med tinnar och mörka murar
och röd virar vallmon ringlande skott
kring järnsmidda fönsterburar.

Med vindbryggan oppe och rigeln stängd
som en fästning borgen vilar,
och skuggorna följa fasadens längd
under sluttningens susande pilar.

Det rytmiska skemat är väl ett av de vanligaste i
nordisk balladdiktning, men på det har Levertin vävt några
strofer, vilka i konstfull utarbetning och språkligt välljud
överträffa allt vad han hittills skrivit och plötsligt uppenbara
hela fägringen i hans diktion. Den är kanske ännu icke
fullt självständig, emedan den mycket påminner om den
gamla romantiken; dock tyckes den buren av en fastare
melodi och rytm och svällande av en starkare färg,
varigenom suggestionen får en i bästa mening sinnligare
karaktär, blir mer påtaglig:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free