Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhälle, som omger honom, föder den storslagna bilden
av »dödens isiga konungarike», som likt ett
nordpolslandskap i vintersömn ligger mellan skyar och berg och där
— märk denna bekännelse! — inga »livets harposlag»
någonsin skola lösa den »vita förtrollningen» och aldrig en
återuppståndelses dag lysa med sommarsol över tegarna.
Dikten pekar framåt mot liknande motiv i den tredje
diktsamlingen. — Alla dessa dikter äro rent skildrande; med
förstelnat sinne och fast hand återger skalden blott bilder
av den okuvliga, outplånliga förintelsen, vilka icke
upphöra att framställa sig för hans fantasi. Detta ger dikterna
en kylig och opersonlig höghet och dödstanken ett mäktigt
lugn. Men i ett stycke med liknande motiv, skrivet några
månader senare, »Passionsnatt», klagar han själv i
förtvivlan över denna isiga kyla, som tomheten lagt över hans
sinnen: medan allting ryser och vrider sig under minnet
av långfredagsnattens »gråt och mysterium» och i hans
eget hjärta spåren av »gångna passionsnätters sår» lysa
röda, förunnas det honom icke att ens förnimma »sorgens
lycka och tårars högtidliga tröst»: lika död som korset av
trä bevittnar han passionsnattens sorgefest. Den
psykologiska bilden är klar och gör också de föregående
dikternas innebörd tydligare; men omramningen är ganska
tung och hela denna fantastiska föreställning om krucifixen,
som få »dödsvåndans dystra glans» och madonnabilderna
som förvridas, har någonting överlastat. Men
långfredags-motivet rann upp ur den smärtsamma tilldragelsen ett år
tidigare, och det växte ut under intrycken av den katolska
omgivningen samt gav skalden den som han tyckte
verkningsfulla sammanställningen. Så ha vi här den första
kristna och katolska inspirationen, om vi så få säga, i
hans diktning. En annan nyhet är versmåttet, det om
åtta korta rader, som Levertin sedan så ofta skall använda,
här dock ännu ganska oroligt på grund av den helt
godtyckliga växlingen mellan jamber och anapester, vilken
ofta framkallar obekväma stavelsehopningar och hindrar
versen att flyta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
