Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moln, som hasta, blad, som susa,
vilda vingslags himmelsflykt,
timmarna, som tunga brusa,
spegla vill jag, djupt och tryggt.
Endast spegla! Endast bjärta
bilders bländverk varde allt.
Intet störa skall mitt hjärta,
stilla, strålande och kallt.
Så slutar Levertins lyriska diktning med några stycken
av verkligt stora mått. Vad för honom var den enda
lösningen av livets förvirrade gåta och den enda formen för
själsfrid och lycka, det låter han sin Salomo slutligt nå,
icke i bittert och stolt förakt utan i ljus tacksamhet för
vad han njutit och i minnets stilla glädje över livet. Så
förkunnar ju Salomos Predikare själv, att allting är
fåfäng-lighet, men prisar visdomen och finner att »ljuset är sött
och ögomen är ljuft att se solena». Och åt denne Salomo
skapar han en alldeles egen värld, hans egen värld för
övrigt, vilken lever för honom i alla yttre enskildheter,
från brunnens plask och duvornas kutter på Sulamiths
gård till slottssjöns spegel i Salomos park, liksom i alla
inre. Förgäves skall man söka dess beståndsdelar i sagan
eller i Salomos egen dikt, fastän lidelsen i Höga Visan
är densamma i sin lyriska sinnlighet och naturföreteelsernas
plats också både där och i Predikaren är framträdande.
Det är möjligt, att någon gång i den Levertinska diktens
patos en påminnelse om gamla testamentets poesi kan
skönjas, antingen det är fråga om den praktmättade,
stundom starkt exotiskt färgade naturskildringen eller om
det mörka grubblets uttryck. Men detta är mycket litet:
här, som annars, har Levertin sin egen stil, och här är den
utvecklad till den konstfullaste uppenbarare av hans
egenart. I själva verket är hela cykeln präglad av en stilrenhet,
som annars icke hör till den Levertinska lyrikens väsentliga
egenskaper och här är desto mer prisvärd, ju svårare
uppgiften varit: förbindningen av sagostil och modernt
känsloliv, av plastik och färg, innehållets pregnans, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
