Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Buoncompagni har Levertin fått litet längre framme i »La
Saxe galante», där det bäres av påvens legat i Venezia.
Markisinnans vacklan är nära besläktad med den, som av
författaren till nämnda bok tillskrives Aurora Königsmark
— vars biljettväxling med kurfursten åter mycket liknar
Ulrich-Theodors med markisinnan. Slottet Mon-Bijou med
alla dess under är ända in i detaljer kopierat efter det, som
August skänkte sin svenska älskarinna. — När denne faller
i vanmakt vid sitt första besök, och markisinnan förskräckt
springer efter luktvatten, säger fursten: »Ack, det är ej
ungerska drottningens vatten, som kan hjälpa mig, men en
annan dyrare medicin, som ni ensam äger...» Detta är
taget från den scen i »La Saxe galante», då August gör sin
kur för grevinnan d’Esterlé och hon tror att han är
illamående och räcker honom sin luktvattensflaska: »Ce n’est
point,» säger han, »de 1’Eau de la Reine d’Hongrie qui
peut me faire revenir. Vous avez d’autres remedes,
Madame; daignez les employer et souffrez que j’attende ma
guérison de vous...» — Denna episod med den
österrikiska grevinnan har också givit Levertin uppslaget till
scenen, då markis Buoncompagni överraskar de älskande
men rädd flyr vid åsynen av Ulrich-Theodors blottade
värja. Sättet varpå vännerna trösta den olycklige äkta
mannen — »både Jupiter, i Amphitryons uppenbarelse, och
många kungar ha gjort sina undersåtar äran att finna behag
i deras gemåler» — är också kopierat på greve d’Esterlés
öde, och när Levertin låter markisen helt roligt svara:
»Ja, men jag är icke hertiglig Anhalt-Dessausk undersåte,
utan konungslig Savojisk,» så finnes materialet till denna
kvickhet, visserligen mindre lyckligt formad, i greve de
Mar-tinitz’ replik: »Oh, bien, pour que vous puissiez imiter les
Maris que nous avons nommés, mettez-vous au service de
LElecteur de Saxe, il couchera avec votre Femme, sans
que personne y puisse trouver å redire.» — Markisinnans
sorgliga slut har emellertid, såvitt jag kan se, icke någon
förebild i det nämnda arbetet.
För övrigt är novellen full av minnen även från annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
