Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan han var en så typisk figur och, som Levertin i
företalet säger, låter oss följa en intressant andlig process:
den gustavianska tidens utveckling ur frihetstiden.
Lever-tin grep sig snart an med detta arbete, och dess resultat
offentliggjordes 1896 såsom bilaga till tidskriften
Samlaren. Det blev en hel bok, vilken likväl icke då
gjordes tillgänglig för andra än tidskriftens abonnenter, men i
de samlade skrifterna bildar ett band om 283 sidor.
För att ställa Wellander och hans tid i den rätta
belysningen föresatte sig Levertin — han påpekar detta i
förordet såsom sitt arbetes andra uppgift — att skildra
övergångsskedets kultur, dess lärda skola och dess
universitet, det sällskapliga och litterära livet, »den svenska
poesiens böljeslag och rörelser» från mitten av århundradet
till omkring 1780. Allt detta har han utfört med sin
sedvanliga samvetsgrannhet och synbart intresserad av att
forska på så olika områden. Wellanders födelsestad
Linköping ger honom strax anledning att studera
Östergötlands topografi och genealogi. Hans år i trivialskolan
föranleda en översikt av tidens skolförhållanden — så
ingående, att t. o. m. läroböckerna i varje ämne karaktäriseras —
mot bakgrunden av tidens pedagogiska strömningar och
de skilda ämnenas utveckling, allt studerat i en massa
källor. Ännu utförligare och intressantare blir
framställningen av gymnasii-åren, då undervisningen mer tangerar
vetenskapen och anledning finnes att beröra både de
filosofiska strömningar, av vilka man hade känning redan i
gymnasiet, och den väldiga omvälvningen i naturhistoriens
studium, två saker, till vilka Levertin sedan i mycket
vidlyftigare form återkommer, då han följer Wellander till
universitetet. I skildringen av skollivet ingå även lustiga
antydningar om dess kamratliga och disciplinära
egendomligheter. För hela denna framställning har han
emellertid — utan att den därigenom blir osjälvständigare — haft
en förebild i Schiicks stora biografi över Lars Wiwallius,
där just skolförhållandena, delvis med begagnande av
liknande källor, så ingående behandlas och vilken även med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
