Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an någon annan låter oss följa den svenska diktens
utveckling i brytningsskedet mellan den Dalinska
epigonpoesin och gustaviansk diktning. Han överdriver icke värdet
av rådmannens rätt eklektiska poesi, men han påpekar
omsorgsfullt ansatserna till självständighet, den nätta vistonen,
det starkt musikaliska draget i formgivningen. Att en sådan
mängd hittills otryckta alster av Wellander (ett halvt
hundratal) framdragas och citeras, ger naturligtvis i och för sig
biografin ett stort värde. Slutligen formas en mycket
levande bild av själva personligheten, som ju var
sympatisk. Det har alltid för Levertin någonting tilldragande,
detta att få mejsla ut själva gestalten så åskådligt som
möjligt; när han tänker på sina föremål — framför allt de
gustavianska — har han säkert sett dem för sig med alla
enskildheter i uppsyn och klädsel, föreställt sig dem i
hemmets omgivning med alla dess möbler, eller ock i
ämbetsutövningen eller på hovuppvaktningarna. Hans
visuella fantasi är mycket större och skarpare, när det gäller det
förgångna än när det gäller det levande livet: men detta
hindrar icke, att figurerna likväl i många fall, med alla
sina tydliga yttre drag, behandlas som ett slags
acces-soarer.
Boken om Wellander låter oss — bättre till och med än
»Svenska gestalter» — ana, hurudant arbetet över
upplysningen i den svenska poesin skulle hava blivit: ett stort
lagt kulturhistoriskt verk med ingående och vederhäftig
skildring av alla andliga strömningar, som bidrogo alt giva
tiden dess prägel. Denna studies negativa förtjänst — att
den så livligt låter oss beklaga att ej detta verk kom till
stånd — är icke dess minsta.
Först flera år efter utgivandet av denna bok beslöt
Levertin att sålunda i essayform splittra den stora helhet
han hade tänkt sig. Denna form, vilken han tidigt funnit
lämpad för sitt lynne, blev under de tio sista åren av hans
liv den enda han i skrift gav sin litterära forskning. Icke
blott arbetet om upplysningstiden gick det så: den Tegnér-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
