Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan också en fullständig överblick av dessa idéers verkan
på svensk vetenskap och en hänförd bild av den inbrytande
tidens väldiga vinningar. Där fanns litterära porträtt, som
ryckte modellerna mycket närmare allmänhetens
medvetande än de varit och röjde hos dem drag, som förut
icke med samma tydlighet skönjts; och där fanns rent
litteraturhistoriska närmanden och sammanställningar av
betydelse. Över Levertins behandling av denna tid ligger,
jag ville säga, någonting storslaget som vi knappast finna
hos honom annars, en följd av den obegränsade vördnad
han hade för de mäktiga omvälvningarna i vetenskapen
och hela det andliga betraktelsesättet, kritikens triumf över
dogm och vantro. Och här skönja vi åter, vad kanske
icke alltid med tillräcklig kraft betonats, att Levertins kärlek
till rokokon icke var bara en förvekligad esteticism med
dess beundran för tidens galant betonade skönhetskult,
utan lika mycket en hänförelse för de stora värden varmed
dess kultur förnyade mänskligheten.
Till tidigare svensk litteratur hänför sig den essay
om »den sirliga stilen», vilken står som inledning till »Två
svenska kärlekskorrespondenser» från denna tid (första
gången tryckt i Ord och bild 1897 och sedermera i
»Essayer I»), Det är, jämte studien över Arvidis poetik, det enda
bidrag Levertin givit till 1600-talets litteraturhistoria. Något
särskilt nytt har han ej att säga till vad Schiick utfört om
ämnet i sin litteraturhistoria. I motsats mot honom (och
senare Lamm i boken om Dalin) anser Levertin Lagerlöf
»kanske» böra nämnas såsom den litterära barockstilens
första representant i detta land. 1 själva verket har Lagerlöf
— vilken de två nämnda litteraturhistorikerna knappast
ägna någon uppmärksamhet alls — i sina visserligen få
dikter använt epitet ur denna stils rustkammare och
Levertin har sålunda rätt, om också det är sant, att Lagerlöfs
inflytande ej kunde bli stort. Vad åter den preciösa stilen
angår, betecknar Levertin, i motsats mot sina kolleger,
Lindschöld som dess fader i svensk dikt. Även häri träffar
han väl kronologiskt det riktiga, fastän tydligen Israel Holm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
