Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasi rest på verklighetens grund, fann han vad han i en
sådan värld sökte.
Men han såg den ingalunda med materialistens öga.
Lucretius är för honom icke blott den skarpsinnige
naturvetenskaplige systematikern, han är också en själ, som
»förstått den vetenskapliga förklaringens stränga och sträva
poesi». Levertin ställer honom gentemot det liv han manar
fram i sin dikt, alltså gentemot denna frukt av
guds-förnekelse och rent mekanisk åskådning såsom en svärmisk
dyrkare, full av »mystiken inför kosmos, helgelsen
i världssystemets regelbundenhet, vördnaden och värmen
inför livet i alla dess tallösa former och omsättningar» och
han gör hans största efterföljare till präster i samma tempel.
Sålunda förverkligar Lucretius för honom den sats, som
betecknade hans innersta åskådning i dessa ting: »vi kunna
undvara religionen, men icke religiositeten».1
Nu måste det dock anmärkas, att till grund för hela
tankegången i denna »en skalds teckning av en skald» ligga
samma synpunkter, vilka redan tidigare utvecklats i den
måhända vackraste analys av Lucretius’ dikt som finnes,
skotten W. Y. Sellars i hans bok om den romerska poesin
under republiken — ett arbete, som Levertin också
nämner bland andra. Sellar tröttnar icke att inprägla, hurusom
högt över massor av materiella ting, varmed Lucretius
handskas, reser sig någonting annat, som han gärna kallar
»naturens mystiska kraft», någonting stort och ofattbart
och dyrkansvärt, som är källan till allt liv i världen.
Lucretius’ idé om lagbundenheten föder den om kraften och
denna leder upp till idén om viljan. En sådan övertygelse
om lagens allmängiltighet och orubblighet är ej oförenlig
med modern teism. Denna idé ger dikten dess kontemplativa
majestät och dess åskådning av det mänskliga livet. För
1 Jämför Schiick om Lucretius: »Denne skald är icke till sitt
egentliga väsen materialist . . . Om man erkänner, att den stora
och djupa skillnaden människorna emellan icke ligger i de religiösa
bekännelserna eller i den teoretiska övertygelsen, utan däri, om
deras tankar röra sig inom tidens eller evighetens sfär — då hör
för visso Lucretius snarare till evighetsmänniskornas fåtaliga skara.»
(Världslitt. hist. I, 402.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
