Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes tyvärr ingen historia över den litterära
kritiken i Sverige under nyare tid. Sammanställningar, vilka
kunde göras med ledning av det rika material rörande
tidnings- och tidskriftslitteraturen, som finnes samlat i
Warburgs stora litteraturhistoria, gåve dock icke någon
fullständig bild av litteraturgranskningen under den tid
som föregick Levertins egentliga genombrott såsom kritiker
och den ligger ju oss också annars för nära. I inledningen
här ovan har jag skisserat någna drag ur denna kritiks
riktningar vid slutet av 1870- och början av 1880-talen.1
Det kan väl sägas, att under den efterföljande tiden
åtminstone i huvudstaden ingen granskare fanns, som
allmänheten lyssnade till och vars artiklar voro händelser, såsom
senare blev fallet med Levertin. Den som väl gjort mest för
att, såsom han, ingiva allmänheten sympati för den litterära
alstringen, var Karl Warburg, vilken mycket tidigt begynte
sin långvariga, allt ännu fortgående kritiska verksamhet
i Handelstidningen. Här kunde, då som nu, begynnare med
talang alltid räkna på välvillig uppmärksamhet, och för
mer än en har Warburg ställt det riktiga horoskopet. Men
tidningen var i alla fall ett landsortsblad, och anmälarens
bestämda ståndpunkt har städse varit att endast hålla sig
till sak, giva en föreställning om böckernas innehåll och
forma ett omdöme om deras värde. Att C. D. af Wirséns
kritiker väckte en vida större uppmärksamhet, måste
medges; men lika visst är, att de icke just andades kärlek till
litteraturen och, om de verkade till förmån för densamma,
gjorde det i en riktning, som icke var avsedd: genom
sitt följdriktiga och ensidiga bedömande av åttitalets och
nittitalets förnämsta svenska diktare har Wirsén kanske
mer än någon annan bidragit att på håll, motsatta hans
egen riktning, egga ivern för dem och de frågor den
behandlade, om han också därigenom gjorde dem som trodde
på hans ord ännu oemottagligare för denna litteraturs
1 En hastig karaktäristik av några bland de kritiker, som
närmast föregingo Levertin och Hedberg, har Landquist givit i sin
studie över Oscar Levertin som litteraturhistoriker och kritiker
(Essayer 1913).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
