Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Levertin icke upptagit alla dessa detaljer i sin
om jag så får säga slutdom över Viktor Rydberg, beror
i främsta rummet på, att denna senare artikel skulle ge en
karaktäristik i stark förkortning. Det »alltför vackra» som
han själv funnit i den första artikeln, kunde lätt ha dämpats
medelst några stilistiska förändringar. Tonen är nog ändå
densamma, frånsett att tretton år senare en mognare, mer
genomkomponerad framställning och en lugnare hållning
trätt i stället för den ungdomliga farten. Men Levertin fann
kanske också, att det mått han anlagt på »Grottesångens»
mening icke var alldeles riktigt; i varje fall inskränker sig
i den senare uppsatsen hans omdöme om dessa dikter till
en upprepning av yttrandet om deras »överväldigande och
storartade moderna instrumentation med Wagnerska
ledmotiv och Wagnersk mångstämmighet». Det är påfallande,
huru starkt han i denna senare uppsats framhåller
form-konstnären i Rydberg. Dennes språkkonst kallar han väl i
sitt slag den längst drivna, svenska litteraturen någonsin
ägt, utan att närmare förtydliga, vilket man önskat just
med avseende å vad tidigare citerats om Snoilsky.
Rydbergs vers hava icke »sugit blod och färg ur känslornas
och drifternas liv» och själva uttryckssättet »har samma
brist på ådror och rodnad. Marmor, droppsten, basalt,
källvatten, se där de bilder, som hans vers ständigt lockar
till inbillningen, när man vill åskådliggöra dess skönhet.»
Och han fortsätter med den underbart sköna bild, som
dock även tyckes omfatta dikternas innehåll: »Den äger
skuggan och svalkan, den ljusa fägringen i en från antikt
tempel till kristen basilika omändrad marmorhall. Svalorna
sjunga kring kapitälerna. Solljuset flödar in brett och
stilla mellan pelarstammarna. Det är en ro därinne, full
av ljus och klar höghet.»1 Ej mindre riktigt träffar
Lever-tin, när han skildrar huru det antika inflytande, på vilket
denna konst beror, förmäler sig med Rydbergs egen naturs
1 Stället är citerat av Fr. Böök såsom ett av exemplen på
hur Levertins tolkning kunde giva hela poesins essens i förtätad
form, och bilden kallas genial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
