Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prisar tankediktningen och evighetskänslan t. ex. hos
Lucretius, kunde för honom dock aldrig en lyrisk poesi,
som icke upprörts av mänskliga lidelser, vara den högsta;
och hur mycket han än i den »stilla, strålande och kalla»
resignationen hos sin Salomo ser idealet, så var denna
känsla likväl blott slutföljden av genomkämpade strider.
För den fattade manlighetens från början överlägsna
ställning till hjärtats insats i livet hade han intet sinne. Det
kan vara ett spörsmål, vilken diktare och människa står
högst, den för vilken de metafysiska lidelserna äro allt eller
den som gått igenom de mänskliga — i alla fall såg
Levertin i föreningen av alla dessa erfarenheter kronan
på den lyriska dikten. För det andra var det bristen på
egentligt metafysiskt djup. Rydbergs tankes lampa
upplyste ej som en elektrisk gnista, säger Levertin i sin
nekrolog, ett hemlighetsfullt mörker, den hade ej en brands
mäktiga och bjärta glöd, men den kastade en varm
ljusflod, som aldrig försvann, fastän denna ej räckte dit de
dristigaste gå. Han hade spekulationens hänförelse, och
hans idéer fingo i hans form marmorns skönhet och
oför-gänglighet, »också när de själva kunnat tänkas fördjupade».
Märk detta tillägg: huru sant det än kan vara, överraskar
detta klander för brist på tankedjärvhet och tankedjup.
Levertin kunde ju annars prisa en »tankediktning» som
Heidenstams och rent av ställa den som motsats mot en
lyrik av mindre djupt innehåll. Det tyckes, som skulle en
tänkares ex professo dikt bort tillfredsställa honom. Men
kanske fordrade han just av en sådan det mesta — han
som själv var så litet metafysiker, ställde här de högsta
krav. I alla fall menar han icke alltid med »tankar»
detsamma. — I recensionen av Warburgs biografi betonar
Levertin dessutom att »rent av en sida av genialitetens
natur hela livet igenom var Rydberg främmande — glansen,
yran, kvickheten, snillets jäsande och glittrande solskum»,
det som hänförde honom hos Kellgren, Tliorild, Tegnér,
för att ej tala om de moderna. Såsom det första och
sista hos Viktor Rydberg betraktar Levertin slutligen in-
21. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
