Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domligt nog är tankegången densamma som i flera av
Levertins senare artiklar om denne författares arbeten:
»av livet blott dess skugga se du fick... vart du kastade
din blick — du varseblev blott lastens dy och flärden —
och oskuld kränkt och falskhet invid härden — du intet
såg med dygdens ljusa skick». Under den utländska resan
1881 skriver han hem, upprörd över den svenska pressens
beteende mot Strindberg och arbetarinstitutet och
förkunnar trefaldig skam över dem som förföljt honom1
(1: 113). I Uppsala var Strindberg den unga generationens
idol, och man ställde honom vid sidan av Ibsen, varom
också Levertin efteråt vittnat. Strindbergs eget smickrande
omdöme om »Konflikter» förminskade naturligtvis icke
denna känsla av att han var ledaren, till vilken man såg
upp. »Skärkarlsliv» mottager Levertin med stor beundran,
men under sin tidigare kritikerperiod skriver han ingen
anmälan om Strindberg. Men i »Ur dagens krönika» 1884
står en dialog, benämnd »Ett samtal om August Strindbergs
’Giftas’ upptecknat av Stephan Marmén», vilket utan tvivel
härrör från Levertin. Där låter han två personer, en
medelålders professorska och en ung kandidat, i ett »luxuöst
möblerat förmak med rococo-möbler och portierer
försvinnande i skumraskets skuggade dunkel» diskutera boken.
Professorskan — »ännu ung, med frisk hy, klara ögon och
skrattet så smittande muntert och sonort» samt alls icke
emanciperad — polemiserar mot angreppen på Ibsen (man
hör Levertins egen beundran), mot det ohyfsade språket
och den dåliga stilen, »banal i sin enkelhet (märk detta
Levertins omdöme!), flamsig i sin ledighet... vad det är
dumt att icke inse, att ju mera utmejslad en mening är, dess
djupare verkar den, dess bättre fäster den sig i minnet, klar
för ögat, fast för örat». Kandidaten, »blaserad entusiast,
naiv människokännare, radikal utopist», försvarar
Strindberg mot Ibsen och Björnson, vilka ta för allvarligt, för
1 Ett kuriöst sammanträffande med vad senare en svensk
författare påstod: att varje gång Strindberg gav ut ett mästerverk,
»rusar denne judiske man fram och skriker att han blyges» (L i
d-f o r s s, andra uppl. s. 32).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
