Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertin genomgår berättelserna och såsom ett bevis på,
huru starkt Ola Hansson nått fram till en generations
hjärtrötter, citerar han fantasin om livsångesten och K. A.
Tavaststjernas kärlek till denna »dödsmässa över
människohopp och människobegär».1 1 sin anmälan av »Dikter
på vers och prosa» fastslår han, vilken förändring under
aren inträffat i diktarens väsen — utan att dock göra någon
översikt över den föregående diktningen eller fråga efter
orsakerna till förändringen — och hälsar därför med glädje
en bok med de gamla skymningsvisorna, som visserligen
bär spår av att tiden gått förbi honom i fråga om formen,
men likväl visar, att han ännu är »en naturens diktare
som få», med en »oändlig känsla för jordens inre liv och
luftens atmosfäriska spel, för allt, som giver ett landskap
dess djupaste och hemlighetsfullaste prägel». Ingen har
som han skildrat den skånska slätten i sina vers. Några
»utsökt vackra» strofer citeras. — Att denne diktare icke
blivit föremål för en vidlyftigare studie av Levertin, är
något som hänt de flesta andra, och lika litet skäl har
man att förvåna sig över hans brist på beundran för
»Kåserier i mystik».2
Mitt i ungdomsstridernas och hänförelsens tid skrev
Levertin tjuguettårig sin första recension om Gustaf af
Geijerstam. Den teoretiserar en smula om hur litteraturen
skall vara, men den analyserar rnycket allvarligt och drar
icke i betänkande att klandra där det fordras. Fjorton år
senare, då han mycket berömmande skriver om »Vilse i
livet», fastställer han, huru Geijerstams utveckling gått i
helt andra banor än man kunnat vänta. Han vill icke
diskutera denna »subjektiva optik, för vilken allt står i
trolskt skimmer och alla tecken hava en rebus’ betydelse»,
1 Detta ställe har av Lidforss förunderligt vantolkats.
2 Levertins svala bedömande av »Ådalens poesi», över vilket
i synnerhet Geijerstam var så förbittrad, berodde på den naturliga
orsaken att han icke fann boken så utomordentlig och på en
lättförstådd reaktion mot Geijerstams överdrivna och patetiska
inledning. Men detta var ju också en diktare, vars ämnen och
behandlingssätt icke lågo för Levertins lynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
